Eriosyce spectabilis: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Mellansparar...)
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 22: Rad 22:
''E. spectabilis'' är vanligtvis [[solitärväxande]], är [[klotformad]] eller tillplattat klotformad och blir från 3 till 5 centimeter i diameter. Centrum av plantan saknar oftast taggar, huden är grönaktig till rödbrun och har en matt mjuk yta. Den har en tjock [[pålrot]]. Plantan är uppdelad i 10 till 14 [[åsar]] som i sin tur är uppdelade i tydliga [[vårtor]]. Vårtorna blir 10 till 13 millimeter långa, upp till 10 millimeter breda och är något rombformade. På vårtorna sitter insjunkna [[areoler]] och de nya är fyllda med en vit mjuk filt medan de äldre saknar detta. Areolerna blir 5 till 7 millimeter långa och 1 till 2 millimeter breda. Ur areolerna utvecklas 10 till 14 [[radiärtaggar]] som är bruna till svarta som unga men blir grå med åldern. [[Centraltagg]] saknas helt. Taggar är arrangerade likt kammar åt sidorna och blir 5 till 7 millimeter långa. En av taggarna sitter i den nedre delen av areolen, är något längre och pekar nedåt. Ibland återfinns även en tagg överst i areolen och pekar rakt uppåt.
''E. spectabilis'' är vanligtvis [[solitärväxande]], är [[klotformad]] eller tillplattat klotformad och blir från 3 till 5 centimeter i diameter. Centrum av plantan saknar oftast taggar, huden är grönaktig till rödbrun och har en matt mjuk yta. Den har en tjock [[pålrot]]. Plantan är uppdelad i 10 till 14 [[åsar]] som i sin tur är uppdelade i tydliga [[vårtor]]. Vårtorna blir 10 till 13 millimeter långa, upp till 10 millimeter breda och är något rombformade. På vårtorna sitter insjunkna [[areoler]] och de nya är fyllda med en vit mjuk filt medan de äldre saknar detta. Areolerna blir 5 till 7 millimeter långa och 1 till 2 millimeter breda. Ur areolerna utvecklas 10 till 14 [[radiärtaggar]] som är bruna till svarta som unga men blir grå med åldern. [[Centraltagg]] saknas helt. Taggar är arrangerade likt kammar åt sidorna och blir 5 till 7 millimeter långa. En av taggarna sitter i den nedre delen av areolen, är något längre och pekar nedåt. Ibland återfinns även en tagg överst i areolen och pekar rakt uppåt.


<!---
''E. spectabilis'' får trattformade [[blommor]] som blir 3 till 4 centimeter långa. Kronbladen är lansformade, blekröda med en mörkare röd mittlinje. [[Pistillen]] är röd med ett rött [[märke]] som delar upp sig i cirka 10 spröt. Blommans hypanthium är mörkgrön, har stora fjäll, krämfärgad ull och ett fåtal borststrån. [[Frukten]] blir cirka 2 centimeter lång, är täckt av ett ljusbrunt ull och sitter kvar på plantan tills den mognat. [[Fröna]] är bruna.
Blommor: Showy, imbudiliformes, 3 to 4 cm long, with perianth segments lanceolate, red watermelon, with a darker central line;


Pistill: red with red stigma, divided into about 10 lobes;
Artbeskrivningen baseras på exemplar som samlades in av Juan P. Acosta i de höga bergen vid kusten i Quebrada Carrizal september 2006 (JA 104).
 
Pericarpel: and tube dark green flowers, covered with large scales, whose armpits lanosidades have creamy white and a few bristles something curved more abundant and longer towards the top of pericarpel.
 
Frukt: about 2 cm. long, covered with little light brown wooliness and some black bristles; remains attached to the plant to maturity.
Frön: Brown seeds.
 
Type locality: In the high mountains of the coast of Quebrada Carrizal.


Det [[vetenskapliga namnet]] ''spectabilis'' har arten fått för dess spektakulära blommor.
<!---
Distribution: Only known from its type locality. VERY RARE, IN DANGER (natural hazards, as they are eaten by guanacos, goats
Distribution: Only known from its type locality. VERY RARE, IN DANGER (natural hazards, as they are eaten by guanacos, goats
and wild donkeys.) Region III.
and wild donkeys.) Region III.
Rad 39: Rad 33:
Note: When first visiting more than 20 years (1982), the collection of Walter Jung Cactaceae, we drew special attention to a group of tall plants, branched and completely covered with flowers of a very special red Jung had them for several years the Thelocephala called and told us that came from high mountains of the Quebrada de Carrizal, in the Atacama region. Every spring bloom profusely to him and had distributed thousands of seeds, which have been grown by the best specialists of Chilean cacti in Europe and the United States. No one had returned to find this plant in habitats and there was no name for it. In 1989, my first edition of this book I decided not to include it because it did not have enough data to diagnose it. Obviously it was the subject of countless fruitless expeditions. Almost to close this second edition, we find it!, Fortunately grows within the Llanos de Challe National Park, for better protection in the future. In his greenhouses in New Jersey, USA, where he has been under cultivation for more than 30 years, our colleague and friend Fred Katterman also been studied meticulously and has given us valuable insights and timely for taxonomic description. We believe that public input is now temporarily as nom. nud. and later published formally.
Note: When first visiting more than 20 years (1982), the collection of Walter Jung Cactaceae, we drew special attention to a group of tall plants, branched and completely covered with flowers of a very special red Jung had them for several years the Thelocephala called and told us that came from high mountains of the Quebrada de Carrizal, in the Atacama region. Every spring bloom profusely to him and had distributed thousands of seeds, which have been grown by the best specialists of Chilean cacti in Europe and the United States. No one had returned to find this plant in habitats and there was no name for it. In 1989, my first edition of this book I decided not to include it because it did not have enough data to diagnose it. Obviously it was the subject of countless fruitless expeditions. Almost to close this second edition, we find it!, Fortunately grows within the Llanos de Challe National Park, for better protection in the future. In his greenhouses in New Jersey, USA, where he has been under cultivation for more than 30 years, our colleague and friend Fred Katterman also been studied meticulously and has given us valuable insights and timely for taxonomic description. We believe that public input is now temporarily as nom. nud. and later published formally.
--->
--->
== Länkar ==
== Länkar ==
*[http://www.flickr.com/photos/cactushorridus/sets/72157594288594068/detail/ Bilder på ''Eriosyce spectabilis'' i habitat av Juan P. Acosta (Spiniflores)]
*[http://www.flickr.com/photos/cactushorridus/sets/72157594288594068/detail/ Bilder på ''Eriosyce spectabilis'' i habitat av Juan P. Acosta (Spiniflores)]

Versionen från 29 november 2010 kl. 17.38

Eriosyce spectabilis
A.E.Hoffm. & Helmut Walter 2004
nom. nud.[1]
Undergrupp Horridocactus
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Eriosyce spectabilis är en art i trattkaktussläktet, familjen kaktusväxter och har sin naturliga växplats i Quebrada Carrizal i den chilenska regionen Atacama. Den växer i Llanos de Challe nationalpark.[1]

E. spectabilis är vanligtvis solitärväxande, är klotformad eller tillplattat klotformad och blir från 3 till 5 centimeter i diameter. Centrum av plantan saknar oftast taggar, huden är grönaktig till rödbrun och har en matt mjuk yta. Den har en tjock pålrot. Plantan är uppdelad i 10 till 14 åsar som i sin tur är uppdelade i tydliga vårtor. Vårtorna blir 10 till 13 millimeter långa, upp till 10 millimeter breda och är något rombformade. På vårtorna sitter insjunkna areoler och de nya är fyllda med en vit mjuk filt medan de äldre saknar detta. Areolerna blir 5 till 7 millimeter långa och 1 till 2 millimeter breda. Ur areolerna utvecklas 10 till 14 radiärtaggar som är bruna till svarta som unga men blir grå med åldern. Centraltagg saknas helt. Taggar är arrangerade likt kammar åt sidorna och blir 5 till 7 millimeter långa. En av taggarna sitter i den nedre delen av areolen, är något längre och pekar nedåt. Ibland återfinns även en tagg överst i areolen och pekar rakt uppåt.

E. spectabilis får trattformade blommor som blir 3 till 4 centimeter långa. Kronbladen är lansformade, blekröda med en mörkare röd mittlinje. Pistillen är röd med ett rött märke som delar upp sig i cirka 10 spröt. Blommans hypanthium är mörkgrön, har stora fjäll, krämfärgad ull och ett fåtal borststrån. Frukten blir cirka 2 centimeter lång, är täckt av ett ljusbrunt ull och sitter kvar på plantan tills den mognat. Fröna är bruna.

Artbeskrivningen baseras på exemplar som samlades in av Juan P. Acosta i de höga bergen vid kusten i Quebrada Carrizal september 2006 (JA 104).

Det vetenskapliga namnet spectabilis har arten fått för dess spektakulära blommor.

Länkar

Referenser

  1. ^ a b Hoffmann, Adriana: Cactaceas: En La Flora Silvestre De Chile: Una Guía Para La Identifica, 2004 (spa). ISBN 9567743053.