Eriosyce megliolii: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 18: Rad 18:
|link      = Eriosyce megliolii
|link      = Eriosyce megliolii
}}
}}
'''''Eriosyce megliolii''''' är en [[art]] i [[trattkaktussläktet]] som på många vis liknar [[klocktrattkaktus]]en och tillhör samma grupp som den, det vill säga [[undergrupp Pyrrhocactus|''Pyrrhocactus'']].<ref>{{bokref|efternamn=Hunt|förnamn=David R.|medförfattare=Taylor Nigel P., Charles Graham.
'''''Eriosyce megliolii''''' är en [[art]] i [[trattkaktussläktet]] som på många vis liknar [[klocktrattkaktus]]en och tillhör samma grupp som den, det vill säga [[undergrupp Pyrrhocactus|''Pyrrhocactus'']].<ref>{{Bokref/NCL|sid=}}</ref>
|titel=The new cactus lexicon|år=2006|utgivare=dh books|utgivningsort=Milborne Port|språk=eng
|isbn=0953813444 (complete work)|libris=10387421|sid=}}</ref>


Den här arten är [[klotformad]] till [[cylindrisk]], har en blek grågrön hudfärg, blir upp till 45 centimeter hög och 12 centimeter i diameter. Växtkroppen är uppdelad i upp till 14 tjocka, rundade åsar som blir cirka 20 millimeter breda. Längs åsarnas rand sitter vitulliga [[areoler]] som blir mellan 7 och 10 millimeter i diameter och sitter på ett avstånd av 14 millimeter från varandra. I areolerna sitter kraftiga taggar som är tjockare vid basen och blir upp till 25 millimeter långa. Taggarna är grå till violetta och är uppåtböjda. De är uppdelade i 2 till 4 [[centraltaggar]] och 6 till 8 [[radiärtaggar]].
Den här arten är [[klotformad]] till [[cylindrisk]], har en blek grågrön hudfärg, blir upp till 45 centimeter hög och 12 centimeter i diameter. Växtkroppen är uppdelad i upp till 14 tjocka, rundade åsar som blir cirka 20 millimeter breda. Längs åsarnas rand sitter vitulliga [[areoler]] som blir mellan 7 och 10 millimeter i diameter och sitter på ett avstånd av 14 millimeter från varandra. I areolerna sitter kraftiga taggar som är tjockare vid basen och blir upp till 25 millimeter långa. Taggarna är grå till violetta och är uppåtböjda. De är uppdelade i 2 till 4 [[centraltaggar]] och 6 till 8 [[radiärtaggar]].<ref>{{Bokref/TCF|sid=}}</ref>


''E. megliolii'' har urnformade [[blommor]] som blir 3 centimeter långa och 2,5 centimeter i diameter. Areolerna som blommorna utvecklas ur har vit ull och en del borststrån. De yttre [[kronbladen]] är guldfärgade, medan insidan av blomman är rosa med mörkare svalg. [[Frukten]] är klotformad, 10 millimeter i diameter och mörkbrun till färgen. [[Fröna]] är svartvioletta, blanka och blir upp till 1,5 millimeter stora. Ytan på fröna är täckt av små vårtor.
''E. megliolii'' har urnformade [[blommor]] som blir 3 centimeter långa och 2,5 centimeter i diameter. Areolerna som blommorna utvecklas ur har vit ull och en del borststrån. De yttre [[kronbladen]] är guldfärgade, medan insidan av blomman är rosa med mörkare svalg. [[Frukten]] är klotformad, 10 millimeter i diameter och mörkbrun till färgen. [[Fröna]] är svartvioletta, blanka och blir upp till 1,5 millimeter stora. Ytan på fröna är täckt av små vårtor.<ref>{{bokref|efternamn=Kattermann|förnamn=Fred|medförfattare=Hunt David, Taylor Nigel P.
|titel=Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified|serie=Succulent plant research ; 1
|år=1994|utgivare=David Hunt|utgivningsort=Richmond|språk=eng
|isbn=0-9517234-2-1 (pbk)|libris=7077040|sid=}}</ref>


Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in nära gruvorten Marayes, i den [[argentinska]] regionen [[San Juan]] av [[Walter Rausch]].
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in nära gruvorten Marayes, i den [[argentinska]] regionen [[San Juan]] av [[Walter Rausch]].
Rad 38: Rad 39:
[[Kategori:Eriosyce subsect. Pyrrhocactus|megliolii]]
[[Kategori:Eriosyce subsect. Pyrrhocactus|megliolii]]
[[Kategori:Kaktusar i Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i nordvästra Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i San Juan]]
[[Kategori:Kaktusar i San Juan]]
[[Kategori:Kaktusar i Sydamerika]]
[[Kategori:Kaktusar i södra Sydamerika]]
[[Kategori:Växter i Argentina]]
[[Kategori:Växter i Argentina]]
[[Kategori:Växter i nordvästra Argentina]]
[[Kategori:Växter i San Juan]]
[[Kategori:Växter i Sydamerika]]
[[Kategori:Växter i södra Sydamerika]]
[[Kategori:Växtarter]]
[[Kategori:Växtarter]]
[[Kategori:Bild saknas-Cactaceae]]
[[Kategori:Bild saknas-Cactaceae]]

Nuvarande version från 5 juli 2018 kl. 15.54

Eriosyce megliolii
(Rausch) Ferryman 2005
Undergrupp Pyrrhocactus
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Eriosyce megliolii är en art i trattkaktussläktet som på många vis liknar klocktrattkaktusen och tillhör samma grupp som den, det vill säga Pyrrhocactus.[1]

Den här arten är klotformad till cylindrisk, har en blek grågrön hudfärg, blir upp till 45 centimeter hög och 12 centimeter i diameter. Växtkroppen är uppdelad i upp till 14 tjocka, rundade åsar som blir cirka 20 millimeter breda. Längs åsarnas rand sitter vitulliga areoler som blir mellan 7 och 10 millimeter i diameter och sitter på ett avstånd av 14 millimeter från varandra. I areolerna sitter kraftiga taggar som är tjockare vid basen och blir upp till 25 millimeter långa. Taggarna är grå till violetta och är uppåtböjda. De är uppdelade i 2 till 4 centraltaggar och 6 till 8 radiärtaggar.[2]

E. megliolii har urnformade blommor som blir 3 centimeter långa och 2,5 centimeter i diameter. Areolerna som blommorna utvecklas ur har vit ull och en del borststrån. De yttre kronbladen är guldfärgade, medan insidan av blomman är rosa med mörkare svalg. Frukten är klotformad, 10 millimeter i diameter och mörkbrun till färgen. Fröna är svartvioletta, blanka och blir upp till 1,5 millimeter stora. Ytan på fröna är täckt av små vårtor.[3]

Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in nära gruvorten Marayes, i den argentinska regionen San Juan av Walter Rausch.

Synonymer

Pyrrhocactus megliolii Rausch 1974
Neoporteria megliolii (Rausch) Donald 1976

Referenser

  1. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  2. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  3. ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.