Haageocereus pseudomelanostele: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik = ''Haageocereus pseudomelanostele'' |auktor = (Werderm. & Backeb.) Backeb. |year = 1935 |altrubrik = Rostpelarkaktus<ref name="SKUD">{{SKUD|454…') |
Helena (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (En mellanliggande sidversion av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 22: | Rad 22: | ||
File:Haageocereus pseudomelanostele aureispinus pm.jpg|''H. pseudomelanostele'' ssp. ''aureispinus'' | File:Haageocereus pseudomelanostele aureispinus pm.jpg|''H. pseudomelanostele'' ssp. ''aureispinus'' | ||
</gallery> | </gallery> | ||
Rostpelarkaktusen är uppdelad i 16 till 22 [[åsar]]. Längs åsarna sitter vitulliga [[areoler]] som är stora och sitter relativt tätt. Ur areolen utvecklas varierande [[taggar]] som vanligtvis är gulaktiga till brunaktiga. Taggarna består av en [[centraltagg]] som är nållik och blir upp till 8 centimeter lång. Den är styv, pekar rakt ut till en början men senare nedåt. Runt centraltaggen sitter en stor mängd [[radiärtaggar]] som är vita till gulaktiga och blir upp till 1,5 centimeter långa. [[Blomman]] är grönaktigt vit på insidan, mörkt lila på utsidan och blir 4 till 5 centimeter lång. [[Frukten]] är oval, röd till djuplila och blir upp till 8 centimeter lång samt 4 centimeter i diameter. | Rostpelarkaktusen är uppdelad i 16 till 22 [[åsar]]. Längs åsarna sitter vitulliga [[areoler]] som är stora och sitter relativt tätt. Ur areolen utvecklas varierande [[taggar]] som vanligtvis är gulaktiga till brunaktiga. Taggarna består av en [[centraltagg]] som är nållik och blir upp till 8 centimeter lång. Den är styv, pekar rakt ut till en början men senare nedåt. Runt centraltaggen sitter en stor mängd [[radiärtaggar]] som är vita till gulaktiga och blir upp till 1,5 centimeter långa. [[Blomman]] är grönaktigt vit på insidan, mörkt lila på utsidan och blir 4 till 5 centimeter lång. [[Frukten]] är oval, röd till djuplila och blir upp till 8 centimeter lång samt 4 centimeter i diameter.<ref name="NCL"/><ref name="TCF"/> | ||
== Underarter == | == Underarter == | ||
| Rad 36: | Rad 36: | ||
:Underart ''turbidus'' har vita blommor och sitt utbredningsområde i regionen Ica, Nazcadalen. | :Underart ''turbidus'' har vita blommor och sitt utbredningsområde i regionen Ica, Nazcadalen. | ||
{| | {| | ||
!style="text-align:left;"|<big>Synonymer</big><ref name="NCL"/> | !style="text-align:left;"|<big>Synonymer</big><ref name="NCL"/> | ||
|-valign=top | |-valign=top | ||
Nuvarande version från 22 april 2023 kl. 06.28
| Haageocereus pseudomelanostele (Werderm. & Backeb.) Backeb. 1935 Rostpelarkaktus[1] | |
| |
| Släkte | Haageocereus |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Rostpelarkaktus är en art i perupelarkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i de peruanska regionerna Ancash, La Libertad, Lima och Ica, från 300 till 2000 meters höjd över havet. Den har ett busklikt växtsätt med flertalet upprättväxande stammar som utvecklas från basen och blir upp till 1 meter höga. Stammen är cylindrisk och blir upp till 8 centimeter i diameter.[2][3]
H. pseudomelanostele ssp. aureispinus
Rostpelarkaktusen är uppdelad i 16 till 22 åsar. Längs åsarna sitter vitulliga areoler som är stora och sitter relativt tätt. Ur areolen utvecklas varierande taggar som vanligtvis är gulaktiga till brunaktiga. Taggarna består av en centraltagg som är nållik och blir upp till 8 centimeter lång. Den är styv, pekar rakt ut till en början men senare nedåt. Runt centraltaggen sitter en stor mängd radiärtaggar som är vita till gulaktiga och blir upp till 1,5 centimeter långa. Blomman är grönaktigt vit på insidan, mörkt lila på utsidan och blir 4 till 5 centimeter lång. Frukten är oval, röd till djuplila och blir upp till 8 centimeter lång samt 4 centimeter i diameter.[2][3]
Underarter
H. pseudomelanostele ssp. pseudomelanostele
- Underart pseudomelanostele brukar ha grönaktiga blommor och har sitt utbredningsområde i regionen Lima, Eulalia- och Rimacdalen.
H. pseudomelanostele ssp. acanthocladus (Rauh & Backeb.) Ostolaza 2003
- Underart acanthocladus har en stam som blir upp till 70 centimeter hög, 6 centimeter i diameter och är uppdelad i 16 till 18 åsar. Den har sitt utbredningsområde i regionen Lima, Churíndalen.
Gul rostpelarkaktus[1] - H. pseudomelanostele ssp. aureispinus (Rauh & Backeb.) Ostolaza 1998
- Underart aureispinus har vita blommor och har sitt utbredningsområde i regionen Lima, Cantadalen.
H. pseudomelanostele ssp. chryseus D.R.Hunt 2002
- Underart chryseus är den högsta av de gyllenfärgade och har sitt utbredningsområde i Ancash, Santadalen.
H. pseudomelanostele ssp. turbidus (Rauh & Backeb.) Ostolaza 1998
- Underart turbidus har vita blommor och sitt utbredningsområde i regionen Ica, Nazcadalen.
| Synonymer[2] | |
|---|---|
|
|
Referenser
- ^ a b SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - rostpelarkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9, gul rostpelarkaktus
- ^ a b c Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 136. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ a b Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 367-368. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
