Echinopsis
| Echinopsis Zucc. 1837 Sjöborrekaktussläktet[1] | |
| |
| Echinopsis oxygona | |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Sjöborrekaktussläktet är det tredje största släktet i familjen kaktusväxter och består av 101 arter, med underarter, som har sitt naturliga habitat i södra och centrala Sydamerika, såsom Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Paraguay, Peru och Uruguay. De har ett trädlikt, busklikt till mycket lågväxande växtsätt, solitärväxande, tuvar sig eller bildar grenar. Stammen kan vara klotformad till cylindrisk.
Arter i sjöborrekaktussläktet har en stam som är uppdelade i få eller många åsar som vanligtvis är väldigt tydliga, åsar som i sin tur kan vara uppdelade i vårtor. Vårtorna sitter antingen under areolen eller mellan dem. Areolen är vanligvis rund och har ull. Taggarna kan vara kraftiga eller tunna och få eller många. Blomman utvecklas nära toppen eller på sidan av stammen. Den kan vara öppen på dagen eller natten, är oftast mycket stor och är klock- eller trattformad. Blompip och hypanthium har ofta smala fjäll och ull, men aldrig taggar. Frukten kan vara klotrund, oval eller avlång, torr eller köttig men spricker oftast upp då den mognat. Fröna kan vara runda till ovala, matt- eller blanksvarta och har vanligtvis små vårtor.[2]
Släktet är här indelat i 3 undergrupper som delar in arterna efter egenskaper de har gällande växtsätt och blommornas utseende. Undergruppernas namn är detsamma som de släkten som de tidigare tillhörde, det vill säga Echinopsis, Lobivia och Trichocereus.
Systematik
Släktet Echinopsis beskrevs av Joseph Zuccarini 1837 med Echinopsis eyriesii som typart. Nathaniel Britton and Joseph Rose lade till ytterligare 28 arter 1922, men beskrev även släktet Lobivia med 20 arter vid samma tillfälle. De hade även med Vincenzo Riccobono's släkte Trichocereus. Fröstudier utförda av Heimo Friedrich 1974 och en ytterligare studie 1983, men då tillsammans med Wolfgang Glaetzle, påvisade att släktena Helianthocereus, Hymenorebutia, Pseudolobivia, Soehrensia och Trichocereus borde slås ihop med släktet Echinopsis, en slutsats som mottogs på bred front. Gordon Rowley visade i en studie 1974 att det inte fanns någon större skillnad mellan blommorna och frukten i alla dessa tidigare släkten. Han tycket även att den enda riktiga skillnaden mellan Lobivia och Echinopsis var att Lobivia hade något hårigare blommor och frukt.[3]
Synonymer
|
|
Arter
|
|
Listor
- Lista över arter i släktet Echinopsis
- Lista över arter i släktet Lobivia
- Lista över arter med svenska namn
Se även
- Echidnopsis, ett oleanderväxtsläkte som inte har mer gemensamt med Echinopsis än de in till förväxling lika släktnamnen.
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - sjöborrekaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 90-91. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 255. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
