Rumex hydrolapathum

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rumex hydrolapathum
Huds. 1778
Vattenskräppa
Rumex hydrolapathum marais-belloy-sur-somme 80 26042007 1.jpg
Släkte Rumex
Familj Polygonaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Vattenskräppa är en flerårig ört i skräppsläktet i familjen slideväxter.

Stjälken är upprätt och blir 100 till 200 centimeter hög. Den grenar sig upptill. Bladen är lansettformade, avsmalnande i båda ändar och upp till 60 centimeter långa. Bladkanterna är något krusiga.

Blommorna är små och sitter i en samling överst på stjälken.

Utbredningsområdet är i Europa, västra Sibirien, Kaukasus och Turkiet. Dess habitat är sumpmark, stränder, bäckkanter och liknande platser. Vattenskräppa används som prydnadsväxt.

Synonymer

  • Acetosa heterophyla Raf. 1838
  • Lapathum aquaticum Garsault 1764
  • Lapathum giganteum Opiz 1852
  • Lapathum maximum (C.C.Gmel.) Montandon 1856
  • Lapathum rivale P.Renault 1804
  • Rumex antiscorbuticus Salisb. 1796
  • Rumex aquaticus Sm. 1800
  • Rumex britanica Huds. 1762
  • Rumex chabertii Gand. 1875
  • Rumex hydrolapathus St.-Lag. 1880
  • Rumex macrophyllus St.-Lag. 1889
  • Rumex maximus C.C.Gmel. 1806


Det finns en annan art som beskrivits med samma namn: Rumex hydrolapathum (Scop.) F.H.Wigg. Den är en synonym till Rumex conglomeratus.

Referenser

  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-06-16.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-06-16].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vattenskräppa - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9