Rebutia neocumingii

Från Plantae
Rebutia neocumingii
(Backeb.) D.R.Hunt 1987
Storkranskaktus[1]
R. neocumingii ssp. pulquinensis
R. neocumingii ssp. pulquinensis
Undergrupp Weingartia
Släkte Rebutia
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Storkranskaktus är en art i kranskaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 1400 till 3000 meter i de bolivianska departementen Chuquisaca, Cochabamba, Potosí och Santa Cruz. Den är vanligtvis solitärväxande.

Storkranskaktusen har en platt klotformad till klotformad stam med en ljus- till mörkgrön hud och blir upp till 30 centimeter hög samt 30 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i vårtor. På vårtan sitter en oval areol som är något insjunken. Ur areolen utvecklas 10 till 28 taggar som pekar rakt ut, spretar och är blekgula med mörka spetsar. Taggarna består av 0 till 4 centraltaggar som blir 1,5 till 4 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 8 till 24 radiärtaggar som blir 0,7 till 3 centimeter långa. Blomman utvecklas längs kanten nära toppen av stammen och är gul, orange eller röd. Den blir upp till 3,5 centimeter lång och 4 centimeter i diameter. Det utvecklas 1 till 4 blommor ur en areol. Fröna är 0,8 till 1,1 millimeter i diameter.[2][3]

Underarter

R. neocumingii ssp. neocumingii

Underart neocumingii beskrivs som huvudarten. Den har sitt utbredningsområde från 2000 till 3000 meter höjd i de bolivianska departementen Chuquisaca, Cochabamba och Potosí.

Ullig storkranskaktus[1] - R. neocumingii ssp. lanata (F.Ritter) D.R.Hunt 2003

Underart lanata har en mer eller mindre klotformad stam som blir upp till 13 centimeter hög och 17 centimeter i diameter. Vårtorna är stora, framstående och areolerna är mycket ulliga. Blomman är gul och blir upp till 3,5 centimeter lång samt 3 centimeter i diameter. Underarten har sitt utbredningsområde på höjder från 1500 till 1800 meter i det bolivianska departementet Chuquisaca.

Fintaggig storkranskaktus[1] - R. neocumingii ssp. pulquinensis (Cárdenas) D.R.Hunt 2003

Underart pulquinensis har en klotformad till cylindrisk stam som blir upp till 20 centimeter hög samt 10 centimeter i diameter. Taggarna är tunnare. Blomman är gul och blir upp till 2,5 centimeter lång samt 2,5 centimeter i diameter. Fröna är 0,5 till 0,8 millimeter i diameter. Underarten har sitt utbredningsområde på höjder från 1400 till 2000 meter i de bolivianska departementen Cochabamba och Santa Cruz.

Synonymer

Weingartia neocumingii Backeb. 1950
Sulcorebutia neocumingii (Backeb.) F.H.Brandt 1979
Weingartia hediniana Backeb. 1950
Sulcorebutia hediniana (Backeb.) F.H.Brandt 1976
Weingartia corroana (Cárdenas) Cárdenas 1964
Rebutia corroana (Cárdenas) Cárdenas 1971
Sulcorebutia corroana (Cárdenas) Brederoo & Donald 1973
Weingartia erinacea F.Ritter 1961
Sulcorebutia erinacea (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia multispina F.Ritter 1961
Sulcorebutia multispina (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia platygona Cárdenas 1964
Sulcorebutia platygona (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia neocorroana F.H.Brandt 1976
Weingartia brachygraphisa F.H.Brandt 1977
Weingartia knizei F.H.Brandt 1977
Weingartia trollii Oeser 1978
Rebutia neocumingii ssp. trollii (Oeser) D.R.Hunt 1997
Weingartia buiningiana F.Ritter 1980
Weingartia gracilispina F.Ritter 1980
Weingartia saetosa F.H.Brandt 1980
Weingartia mairanana F.H.Brandt 1983
Weingartia neglecta F.H.Brandt 1983
Weingartia mataralensis F.H.Brandt 1984
Weingartia attenuata F.H.Brandt 1985
Weingartia columnaris F.H.Brandt 1986
Weingartia miranda F.H.Brandt 1986
ssp. lanata
Weingartia lanata F.Ritter 1961
Sulcorebutia lanata (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia longigibba F.Ritter 1961
Sulcorebutia longigibba (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia lanata ssp. longigibba (F.Ritter) Donald 1980
Weingartia riograndensis F.Ritter 1961
Sulcorebutia riograndensis (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia lanata ssp. riograndensis (F.Ritter) Donald 1980
Rebutia neocumingii ssp. riograndensis (F.Ritter) D. R.Hunt 1997
Weingartia pilcomayensis Cárdenas 1964
Sulcorebutia pilcomayensis (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Weingartia lanata ssp. pilcomayensis (Cárdenas) Donald 1980
Rebutia neocumingii ssp. pilcomayensis (Cárdenas) D.R.Hunt 1997
ssp. pulquinensis
Weingartia pulquinensis Cárdenas 1951
Sulcorebutia pulquinensis (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Weingartia neocumingii ssp. pulquinensis (Cárdenas) Donald 1980
Weingartia pulquinensis var. cormana Cárdenas 1951
Weingartia sucrensis F.Ritter 1961
Sulcorebutia sucrensis (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia neocumingii ssp. sucrensis (F.Ritter) Donald 1980
Weingartia saipinensis F.H.Brandt 1982
Rebutia neocumingii ssp. saipinensis (F.H.Brandt) D.R.Hunt 1997

Referenser

  1. ^ a b c SKUD, Svensk kulturväxtdatabas - storkranskaktus, ullig storkranskaktus, fintaggig storkranskaktus
  2. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  3. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.