Pilosocereus pachycladus
Pilosocereus pachycladus F.Ritter 1979 Vit vaddkaktus | |
Släkte | Pilosocereus |
Tribus | Cereeae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Vit vaddkaktus är en art i vaddkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 50 till 1550 meter längs caatingas buskskogslandskap i Alagoas, Bahia, Minas Gerais, Paraíba, Pernambuco, Piauí och Rio Grande do Norte i östra Brasilien.
Vit vaddkaktus har vanligtvis ett trädlikt växtsätt och blir 2 till 10 meter hög. Stammen är slät, grågrön till blågrön, blådaggig och blir 5,5 till 11 centimeter i diameter. Den är uppdelad i 5 till 19 åsar som har tvärgående veck nära toppen. Längs åsarna sitter areoler med jämna mellanrum. Ur areolen utvecklas taggar som är transparent gyllengula men blir grå med åldern. Taggarna består av 1 till 12 centraltaggar som blir 0,5 till 3 centimeter långa och pekar rakt ut eller uppåt. Runt centraltaggarna sitter 8 till 18 radiärtaggar som blir 0,5 till 1,5 centimeter långa och är tillbakaböjda mot stammen.
Den fertila delen av stammen skiljer sig mycket eller knappt alls från övriga delar. Blombärande areoler sitter nära toppen och på en eller flera åsar. Blomknoppen är spetsig eller trubbig. Blomman kan variera mycket till utseendet. Den blir 4 till 7 centimeter lång och 2,2 till 4,5 centimeter i diameter. Hypanthium och yttre kronbladen är blekgröna till mörkbruna. Inre kronbladen är vita eller svagt rosa. Frukten är platt klotformad. Den spricker upp på sidan då den mognat och har ett magentafärgat fruktkött. Fröna är blanksvarta och 1,6 till 2 millimeter.
Det vetenskapliga namnet pachycladus kommer från grekiskans pachys som betyder tjock och klados som betyder gren.
Underarter
- Pilosocereus pachycladus ssp. pachycladus
- Huvudartens stam är uppdelad i 5 till 12 höga och breda åsar. Centraltaggarna är långa och åtskiljs lätt från radiärtaggarna. Blombärande areoler är fyllda av tätt hår. Utbredningsområdet är i Bahia och Minas Gerais söder om den tionde breddgraden.
- Pilosocereus pachycladus ssp. pernambucoensis (F.Ritter) Zappi 1994
- Underart pernambucoensis har en stam som är uppdelad i 13 till 19 låga och smala åsar. Centraltaggarna har samma längd som radiärtaggarna och åtskiljs inte enkelt. Blombärande areoler har inte mycket hår. Underarten har sitt utbredningsområde i nordöstra Brasilien norr om den tionde breddgraden.
- Pilosocereus pachycladus ssp. viridis N.P.Taylor & Albuq.-Lima 2020
Synonymer
- Cephalocereus glaucescens (Labour.) Borg 1937
- Pilocereus glaucescens Labour. 1853
- Pilosocereus atroflavispinus F.Ritter 1979
- Pilosocereus azureus F.Ritter 1979
- Pilosocereus cenepequei Rizzini & A.Mattos 1986
- Pilosocereus cyaneus F.Ritter 1981
- Pilosocereus glaucescens (Labour.) Byles & G.D.Rowley 1957
- Pilosocereus hermii P.J.Braun, Esteves & Hofacker 2007
- Pilosocereus oreus F.Ritter 1979
- Pilosocereus pemambucoensis F.Ritter 1979 → P. pachycladus ssp. pernambucoensis
- Pilosocereus schoebelii P.J.Braun 1987
- Pilosocereus superbus F.Ritter 1979
- Pseudopilocereus atroflavispinus (F.Ritter) P.V.Heath 1994
- Pseudopilocereus azureus Buining & Brederoo 1975
- Pseudopilocereus azureus (F.Ritter) P.V.Heath 1994
- Pseudopilocereus glaucescens (Labour.) Buxb. 1968
- Pseudopilocereus oreus (F.Ritter) P.V.Heath 1994
- Pseudopilocereus pachycladus (F.Ritter) P.V.Heath 1994
- Pseudopilocereus pernambucoensis (F.Ritter) P.V.Heath 1994 → P. pachycladus ssp. pernambucoensis
- Pseudopilocereus superbus (F.Ritter) P.V.Heath 1994
Referenser
- Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-03.
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-03].
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vit vaddkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9