Pilosocereus pachycladus

Pilosocereus pachycladus F.Ritter 1979 Vit vaddkaktus
Släkte	Pilosocereus
Tribus	Cereeae
Underfamilj	Cactoideae
Familj	Cactaceae
Ordning	Caryophyllales
Överordning	Eudicotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Vit vaddkaktus är en art i vaddkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 50 till 1550 meter längs caatingas buskskogslandskap i Alagoas, Bahia, Minas Gerais, Paraíba, Pernambuco, Piauí och Rio Grande do Norte i östra Brasilien.

Vit vaddkaktus har vanligtvis ett trädlikt växtsätt och blir 2 till 10 meter hög. Stammen är slät, grågrön till blågrön, blådaggig och blir 5,5 till 11 centimeter i diameter. Den är uppdelad i 5 till 19 åsar som har tvärgående veck nära toppen. Längs åsarna sitter areoler med jämna mellanrum. Ur areolen utvecklas taggar som är transparent gyllengula men blir grå med åldern. Taggarna består av 1 till 12 centraltaggar som blir 0,5 till 3 centimeter långa och pekar rakt ut eller uppåt. Runt centraltaggarna sitter 8 till 18 radiärtaggar som blir 0,5 till 1,5 centimeter långa och är tillbakaböjda mot stammen.

Den fertila delen av stammen skiljer sig mycket eller knappt alls från övriga delar. Blombärande areoler sitter nära toppen och på en eller flera åsar. Blomknoppen är spetsig eller trubbig. Blomman kan variera mycket till utseendet. Den blir 4 till 7 centimeter lång och 2,2 till 4,5 centimeter i diameter. Hypanthium och yttre kronbladen är blekgröna till mörkbruna. Inre kronbladen är vita eller svagt rosa. Frukten är platt klotformad. Den spricker upp på sidan då den mognat och har ett magentafärgat fruktkött. Fröna är blanksvarta och 1,6 till 2 millimeter.

Det vetenskapliga namnet pachycladus kommer från grekiskans pachys som betyder tjock och klados som betyder gren.

Underarter

Pilosocereus pachycladus ssp. pachycladus

Huvudartens stam är uppdelad i 5 till 12 höga och breda åsar. Centraltaggarna är långa och åtskiljs lätt från radiärtaggarna. Blombärande areoler är fyllda av tätt hår. Utbredningsområdet är i Bahia och Minas Gerais söder om den tionde breddgraden.

Pilosocereus pachycladus ssp. pernambucoensis (F.Ritter) Zappi 1994

Underart pernambucoensis har en stam som är uppdelad i 13 till 19 låga och smala åsar. Centraltaggarna har samma längd som radiärtaggarna och åtskiljs inte enkelt. Blombärande areoler har inte mycket hår. Underarten har sitt utbredningsområde i nordöstra Brasilien norr om den tionde breddgraden.

Pilosocereus pachycladus ssp. viridis N.P.Taylor & Albuq.-Lima 2020

Synonymer

Cephalocereus glaucescens (Labour.) Borg 1937

Pilocereus glaucescens Labour. 1853

Pilosocereus atroflavispinus F.Ritter 1979

Pilosocereus azureus F.Ritter 1979

Pilosocereus cenepequei Rizzini & A.Mattos 1986

Pilosocereus cyaneus F.Ritter 1981

Pilosocereus glaucescens (Labour.) Byles & G.D.Rowley 1957

Pilosocereus hermii P.J.Braun, Esteves & Hofacker 2007

Pilosocereus oreus F.Ritter 1979

Pilosocereus pemambucoensis F.Ritter 1979 → P. pachycladus ssp. pernambucoensis

Pilosocereus schoebelii P.J.Braun 1987

Pilosocereus superbus F.Ritter 1979

Pseudopilocereus atroflavispinus (F.Ritter) P.V.Heath 1994

Pseudopilocereus azureus Buining & Brederoo 1975

Pseudopilocereus azureus (F.Ritter) P.V.Heath 1994

Pseudopilocereus glaucescens (Labour.) Buxb. 1968

Pseudopilocereus oreus (F.Ritter) P.V.Heath 1994

Pseudopilocereus pachycladus (F.Ritter) P.V.Heath 1994

Pseudopilocereus pernambucoensis (F.Ritter) P.V.Heath 1994 → P. pachycladus ssp. pernambucoensis

Pseudopilocereus superbus (F.Ritter) P.V.Heath 1994

Referenser

• Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
• Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-03.
• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-03].
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vit vaddkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9