Turbinicarpus laui
Turbinicarpus laui Glass & R.A.Foster 1975 Gipssmåkaktus[1] | |
Blommande planta i habitat. | |
Släkte | Turbinicarpus |
Tribus | Cacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Status enligt rödlista: sårbar | |
Gipssmåkaktus är en art i småkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga habitat söder om Villa Juárez i den mexikanska delstaten San Luis Potosí. Den är solitärväxande, tillplattat klotformad och blir 0,5 till 1,5 centimeter hög samt 1,2 till 3,5 centimeter i diameter. Huden är gulgrön och den är uppdelad i breda, koniska vårtor som blir 3 till 5 millimeter höga.[2]
Gipssmåkaktusens saknar helt centraltaggar, men har 6 till 8 spretande radiärtaggar som är brunvita och blir 12 till 22 millimeter långa. De är så gott som helt raka. Blomman är vit med en brunaktig mittrand på kronbladen och blir 1,8 till 2,5 centimeter lång samt 3,1 till 3,5 centimeter i diameter. Frukten är grönaktig till brun, något avlång och blir 5 till 7 millimeter lång samt 5 millimeter i diameter.
Turbinicarpus laui räknas som sårbar och är upptagen på CITES Appendix I samt Rödlistan.[3]
Synonymer
- Neolloydia laui (Glass & R.A.Foster) E.F.Anderson 1986
- Pediocactus laui (Glass & R.A.Foster) Halda 1998
- Strombocactus laui (Glass & R.A.Foster) Mays 1999
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - gipssmåkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 668. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Anderson, E.F., Fitz Maurice, W.A., Fitz Maurice, B., Hofer, A., Sotomayor, M., Arrendondo, A.G. & Sánchez, B. 2002. Turbinicarpus laui. In: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 30 December 2011.