Oroya peruviana
| Oroya peruviana (K.Schum.) Britton & Rose 1922 Oroyakaktus[1] | |
| |
| Släkte | Oroya |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: starkt hotad | |
| |
Oroyakaktus är en art i oroyakaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i de peruanska regionerna Apurímac, Ayacucho, Huancavelica, Junín och Lima, från 3000 till 4200 meters höjd över havet. Den är vanligtvis solitärväxande och blir 5 till 20 centimeter hög samt 10 till 14 centimeter i diameter.[2]
Oroyakaktusen är platt klotformad och har blågrön hud. Stammen är uppdelad i 12 till 30 rundade åsar som har tvärgående fåror så att avlånga vårtor bildas. På varje vårta sitter en vit areol som är mycket avlång. Ur areolen utvecklas taggar som är gulaktiga, rödbruna eller mörkbruna och knappt går att särskilja mellan centraltaggar och radiärtaggar. Taggarna består av 1 till 3 centraltaggar som pekar rakt utåt och blir upp till 2 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 15 till 24 radiärtaggar som blir upp till 1,5 centimeter långa och sitter arrangerade likt två kammar. Blomman utvecklas nära toppen av stammen, ur unga areoler och är karmosinfärgad med gul insida och bas. Den blir upp till 3 centimeter lång och 2,2 centimeter i diameter. Frukten är rödbrun och kort klubbformad.[3]
O. peruviana anses vara starkt hotad i naturen och är upptagen på rödlistan.[4]
Synonymer
Arten varierar mycket till utseendet både när det gäller färg på taggar och blommor.
- Echinocactus peruvianus K.Schum. 1903
- Oroya neoperuviana Backeb. 1935
- Oroya laxiareolata Rauh & Backeb. 1957
- Oroya subocculta Rauh & Backeb. 1957
- Oroya baumannii Knize 1969
- Oroya gibbosa F.Ritter 1981
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - oroyakaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 215. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 529. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Ostalaza, C. & Cáceres, F. 2013. Oroya peruviana. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 12 September 2013.
