Eriosyce aspillagae
| Eriosyce aspillagae (Söhrens) Katt. 1994 | |
| |
| Fältnummer FK 197. | |
| Undergrupp | Horridocactus |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: starkt hotad | |
| |
Eriosyce aspillagae är en art i trattkaktussläktet, familjen kaktusväxter och har sin naturliga växplats i den södra delen av den chilenska regionen O'Higgins och norra delen av Maule.[1]
Den är en tuvbildande, intryckt klotformad och blir 8 till 15 centimeter i diameter. Huden är mörkgrön och den har en kraftig morotsformad pålrot. Själva plantan är uppdelad i 5 till 8 åsar då den är ung , men får upp till 14 åsar senare som blir 1 till 3 centimeter breda och är uppdelade i vårtor. På vårtorna sitter areoler som blir 3 till 4 millimeter stora och sitter 8 millimeter från varandra. I areolerna utvecklas taggar som är vita med mörka spetsar då de är unga men blir grå med åldern. Taggarna består av 1 till 4 tjockare centraltaggar som blir 20 till 30 millimeter långa och raka eller något krökta. Runt centraltaggarna sitter 4 till 12 tunna nållika radiärtaggar som blir 10 till 20 millimeter långa.[2]
E. aspillagae får gula blommor som blir 4 centimeter i diameter. Kronbladen blir 20 till 30 millimeter långa, är silkesglänsande gula och har en röd mittlinje. Hypanthium har en del fjäll, en hel del löst sittande ull och borststrån som blir upp till 15 millimeter långa. Pistillen är 30 millimeter lång, 1,3 millimeter tjock och är krämfärgad. Märket är vitt och spretar likt fingrar. Nektariet är enkelt och 2 till 3 millimeter stort. Den 1 centimeter stora frukten är ihålig, avlång och röd då den är mogen. Fröna sitter lösa i frukten, är mattsvarta och blir 1,1 millimeter stora.[3]
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in nära Hacienda Tanumé i den chilenska regionen O'Higgins.
Det vetenskapliga namnet aspillagae har arten fått för att hedra Don Manuel Aspillaga, en chilensk markägare där arten upptäcktes.
E. aspillagae anses vara starkt hotad och finns upptagen på rödlistan.[4]
Synonymer
- Echinocactus aspillagae Söhrens 1929
- Neoporteria aspillagae (Söhrens) Backeb. 1935
- Neochilenia aspillagae (Söhrens) Backeb. 1942
- Pyrrhocactus aspillagae (Söhrens) F.Ritter 1959
- Eriosyce aspillagae ssp. maechlerorum Helmut Walter 2002
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
- ^ Guerrero, P., Faundez, L., Saldivia, P., Walter, H.E. & Avilés, R. 2013. Eriosyce aspillagae. The IUCN Red List of Threatened Species 2013: e.T152844A685496 https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 29 June 2011.
