Matucana aurantiaca

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Matucana aurantiaca
(Vaupel) Buxb. 1973
Orange toppkaktus[1]
Matucana aurantiaca 2.jpg
Släkte Matucana
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Orange toppkaktus är en art i toppkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga habitat i de peruanska regionerna Ancash, Cajamarca, Huánuco, La Libertad och Piura. Den är solitärväxande eller bildar tuvor och har en platt klotformad till cylindrisk stam som blir upp till 15 centimeter hög samt 15 centimeter i diameter.

Orange toppkaktus har mörkgrön blank hud och är uppdelad i spiralvridna åsar som i sin tur är uppdelade i vårtor. På nederdelen av vårtorna sitter ovala areoler som blir 8 till 15 millimeter långa. Ur areolerna utvecklas rödbruna till gulbruna taggar som ändrar färg med tiden. Taggarna består av 3 till 7 centraltaggar som blir upp till 5 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 16 till 18 radiärtaggar som blir 0,5 till 2,5 centimeter långa. De sitter lite som kammar och är bakåtböjda. Blomman är rör- till trattformad och blir 6 til 9 centimeter lång samt 5 till 7 centimeter i diameter. Den är orangeröd och har en lätt krökt blompip som blir 12 till 17 millimeter i diameter. Blompipen är täckt av en mängd fjäll och mörkbruna hår. Ståndarknappar är gula och märket gulgrönt. Frukten är klotformad, gul med röda inslag och blir 1 till till 2 centimeter i diameter. Den spricker upp på längden då den mognat.

Arten varierar mycket i det vilda, både när det gäller taggar och blommor. Numer är den uppdelad i 5 underarter.[2]

Det vetenskapliga namnet aurantiaca kommer från latinets aurantiacus som betyder brandgul.[3]

Underarter

M. aurantiaca ssp. fruticosa
M. aurantiaca ssp. polzii

M. aurantiaca ssp. aurantiaca

Underart aurantiaca har sitt habitat i Ancash, Cajamarca, La Libertad och Piura.

M. aurantiaca ssp. currundayensis (F.Ritter) Mottram 1997

Underart currundayensis är tuvbildande, får centraltaggar som blir upp till 7 centimeter långa och radiärtaggar som blir upp till 4 centimeter långa. Blomman är rosa eller laxfärgad och blir 7 centimeter lång samt 7 till 7,5 centimeter lång. Den förekommer i La Libertad på höjder upp till 3000 meter över havet.

M. aurantiaca ssp. fruticosa (F.Ritter) Mottram 2002

Underart fruticosa har en stam som bara blir upp till 6 centimeter i diameter. Blomman har mycket hår på blompipen och är orange. Den har sitt habitat i Cajamarca.

M. aurantiaca ssp. hastifera (F.Ritter) Mottram 2002

Underart hastifera har en cylindrisk stam som blir upp till 12 centimeter i diameter och lutar sig mot omgivande växter. Den har kraftiga taggar och orange blomma. Förekommer i Ancash.

Tuvad toppkaktus[4] - M. aurantiaca ssp. polzii (Diers, Donald & Zecher) Mottram 2002

Underart polzii är klotformad och bildar massor av sidoskott ur areolerna. Den har orange till mörkröda blommor med kronblad som har mörkare spetsar. Den har sitt habitat i den övre delen av Marañóndalen, i Huánuco, från 2100 till 2300 meters höjd över havet.


Synonymer

Echinocactus aurantiacus Vaupel 1913
Arequipa aurantiaca (Vaupel) Werderm. 1939
Borzicactus aurantiacus (Vaupel) Kimnach & Hutchison 1957
Submatucana aurantiaca (Vaupel) Backeb. 1959
Borzicactus calvescens Kimnach & Hutchison 1957
Submatucana calvescens (Kimnach & Hutchison) Backeb. 1959
Matucana calvescens (Kimnach & Hutchison) Buxb. 1973
Matucana fruticosa F.Ritter 1966
Borzicactus fruticosus (F.Ritter) Donald 1971
Matucana currundayensis F.Ritter 1958
Submatucana currundayensis (F.Ritter) Backeb. 1962
Matucana hastifera F.Ritter 1981
Matucana pallarensis F.Ritter 1981
Matucana polzii Diers, Donald & Zecher 1986

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - orange toppkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 181. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
  4. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - tuvad toppkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9