Eriosyce taltalensis
| Eriosyce taltalensis (Hutchison) Katt. 1994 Klottrattkaktus [1] | |
| |
| Undergrupp | Horridocactus |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: sårbar | |
| |
Klottrattkaktus är en art i trattkaktussläktet, familjen kaktusväxter och har sin naturliga växplats längs kusten och de kustnära bergen från Antofagasta i norr till Caldera i söder, i de chilenska regionerna Antofagasta och Atacama.[2]
Den är platt klotformad eller klotformad, upp till 5 centimeter hög och 8 centimeter i diameter. Huden är matt mörkgrön eller med stänk av lila och den har fibriga eller något konformade rötter. Själva plantan är indelad i 13 åsar som blir upp till 1 centimeter höga och är uppdelade i vårtor. Vårtorna är haformade sett från sidan och på varje vårta sitter en areol. Areolerna blir 8 millimeter långa, 5 millimeter breda och sitter 5 millimeter från varandra. I areolerna sitter mer eller mindre sammanflätade taggar som är raka eller kraftigt böjda och mörkbruna eller svartaktiga. Taggarna består av 1 till 4 centraltaggar som blir 30 till 40 millimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 12 till 24 radiärtaggar som blir 3 till 20 millimeter långa.[3]
Klottrattkaktusen får rosalila blommor som är 3 centimeter långa och 3 centimeter i diameter. Areolerna som blomman utvecklas ur har vitt ullikt hår och några få krulliga bruna borsttrån. Frukten blir lilaaktig, 24 millimeter lång och 14 millimeter bred. Fröna är sotsvarta, vårtiga och 1 millimeter stora.
Arbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in cirka 5 kilometer norr om Planta Esmeralda, nära Taltal, i den chilenska regionen Antofagasta. Plantan samlades in av Paul Hutchison under 1950-talet.[4]
Klottrattkaktusen anses vara sårbar och finns upptagen på rödlistan.[5]
Det vetenskapliga namnet taltalensis har arten fått då den upptäcktes när Taltal[6] i Chile.[7]
Underart
- E. taltalensis ssp. pygmaea (F.Ritter) Ferryman 2004
Synonymer
- Neoporteria taltalensis Hutchison 1955
- Neochilenia taltalensis (Hutchison) Backeb. 1959
- Pyrrhocactus taltalensis (Hutchison) F.Ritter 1959
- Pyrrhocactus rupicola F.Ritter 1963
- Neochilenia rupicola (F.Ritter) Backeb. 1963
- Neoporteria rupicola (F.Ritter) Donald & G.D.Rowley 1966
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - klottrattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
- ^ Guerrero, P., Faundez, L., Saldivia, P. & Walter, H.E. 2017. Eriosyce taltalensis (amended version of 2013 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T151837A121445099 https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 12 July 2018.
- ^ Google Maps - Taltal, Chile
- ^ Leonard E. Newton; Urs Eggli: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names [Elektronisk resurs], Springer Berlin Heidelberg, 2004 (und). ISBN 978-3-662-07125-0. Libris.
