Kaktusväxternas morfologi

Från Plantae
Hoppa till: navigering, sök

Arterna bland kaktusväxterna har en mycket varierande morfologi när det gäller det mesta, både med hänseende på växtkropp, rötterna, blommorna, taggarna, och fröna.

Stam

Kaktusväxternas stammar kan ha alla möjliga former, från platta halvgeofyter till höga trädliknande giganter på upp till 25 meter. De kan vara platt klotformade, klotformade, avlångt cylindriska, ovala och pelarformade. Stammen kan vara uppdelad i åsar och åsarna kan i sin tur vara uppdelade i vårtor, eller så är hela stammen uppdelad i vårtor. Åsarna och vårtorna är till för att stammen ska kunna svälla och krympa helt beroende på hur mycket vatten som finns lagrat i den. En del vårtor är mer extrema och fyller inte den funktionen längre, såsom hos prismakaktusen och medusakaktusen. Stammen kan vara mycket suckulent eller nästan inte alls. De som kan lagra mest vatten i stammen är nog arter från pachycereussläktet och saguarokaktussläktet då dessa har massiva stammar som blir mycket höga. De som kan samla minst vatten i stammen är de som antingen är halvgeofyter eller har tunna stammar och gigantiska rötter.[not 1]

Rötter

Rötterna hos arterna bland kaktusväxterna skiljer sig ganska mycket mellan olika släkten och arter, men den stora mängden har ytliga rötter som sprider ut sig på ett stort område runt plantan för att kunna fånga vatten från en relativt liten regnskur innehållande 10 millimeter regn eller mindre. Släkten och arter som växer på mycket torra platser har ofta långa och tjocka pålrötter som kan lagra vatten under en längre tid. Exempel på sådana kaktusar är alla arter i myrkottskaktussläktet, peyotesläktet, stavkaktussläktet, vingfrökaktussläktet och en del arter i opuntiasläktet (blåopuntia) och randkaktussläktet (klotrandkaktus). Epifyter som lever i tropiska skogar har en förmåga att utveckla adventivrötter som blir vanliga rötter så fort de får kontakt med ett lämpligt substrat att utvecklas i.[not 2]

Areoler

Det som skiljer kaktusar från andra liknande växter med taggar är areolen. Det finns en hel del suckulenta arter i törelsläktet som många gånger misstas för att vara kaktusar, men de saknar areoler. Areolen är en liten kudde eller fördjupning som sitter längs åsarna, på vårtorna eller mellan vårtorna. Den kan vara rund, oval, smal som ett spår eller vara rund och ha en förlängd fåra så den liknar ett nyckelhål. Det kan finnas taggar, ull, filt, glochider eller borststrån i areolen och färgen på dessa kan variera från vitt, gult, orange, rött och svart. Ur areolen utvecklas det även grenar, blommor och sidoskott.[not 3]

Taggar

Taggarna hos kaktusar är nog det som de flesta känner till och det som kännetecknar en kaktus för de flesta. Taggarna kan variera mycket i storlek och typ. De kan vara korta och långa, stå rakt ut från stammen eller vara tillbakaböjda, vara styva eller borstlika, kan avslutas med en krok, ha hullingar eller saknas helt. Oavsett hur de ser ut så tjänar de förmodligen inte endast det mest uppenbara syftet, det vill säga att skydda plantan, utan kan i många fall vara till att samla vattenpartiklar ur luften.[1] De längsta taggarna i familjen blir upp till 25 centimeter långa och bärs av syldjävulstungan.

Blomma

Blommorna bland kaktusväxterna sitter oftast fast direkt på stammen utan stjälk, även om blompipen och hypanthium kan vara mycket utdaget. Blomman sitter oftast ensam, är tvåkönad och symmetrisk, även om det finns de som är bilateralt symmetriska. Fågelpollinerade kaktusar är de som oftast är bilateralt symmetriska såsom arter i julkaktussläktet, en del arter bland rörkaktussläktet och några bland vårtkaktussläktet, exempelvis scharlakansvårtkaktusen. Storleken på blomman varierar också väldigt mycket från den största i nattkaktussläktet, Selenicereus inermis, som blir upp till 40 centimeter i diameter, till den minsta i mistelkaktussläktet, Rhipsalis floccosa, som bara blir 5 millimeter. Färgen på blomman varierar från vit, gul, orange, röd, lila och den kan vara öppen på dagen eller under natten.[not 4]

Frukt

Frukten från arterna i familjen kaktusväxter varierar mycket till utseende och storlek. Färgen på den kan vara från vit, gul, grön, röd, ljusblå till nästan svart. I frukten finns det ett antal frön som vanligtvis är inbäddade i ett fruktkött. När frukten är mogen så kan den förbli köttig eller torka ihop, spricka upp på längden, tvären eller förblir intakt. De flesta frukter har ull, hår, borst, fjäll och till och med taggar på utsidan. Vissa frukter har areoler på frukten och i dessa kan det finnas glochider. Det kan till och med utvecklas nya blommor och frukt på frukten och bilda en hel kedja av frukter, som hos Cylindropuntia fulgida exempelvis. Bland de största frukterna i hela familjen är röd pitahaya som blir upp till 12 centimeter och säljs i fruktdisken hos välsorterade handlare.[not 5]

Frön

Fröna varierar mycket till både storlek och form inom familjen. De kan vara upp till 10 millimeter stora, som fröna från lövopuntian, eller bara runt 0,3 millimeter, som fröna från lilleputtkaktusen och kopalkaktusen. De kan vara släta eller skrovliga, gulbruna till svarta, klotformade, diskformade eller njurformade. De mest primitiva fröna kommer från trädkaktussläktet.[not 6]

Noter

  1. ^ E.F.Anderson sid 24-25
  2. ^ E.F.Anderson sid 29-30
  3. ^ E.F.Anderson sid 26
  4. ^ E.F.Anderson sid 33
  5. ^ E.F.Anderson sid 34
  6. ^ E.F.Anderson sid 35

Referenser

  1. ^ A multi-structural and multi-functional integrated fog collection system in cactus doi:10.1038/ncomms2253

Litteratur

Länkar