Haageocereus decumbens
Haageocereus decumbens (Vaupel) Backeb. 1934 | |
Släkte | Haageocereus |
Tribus | Trichocereeae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Haageocereus decumbens är en art i perupelarkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i de peruanska regionerna Arequipa, Moquegua och Tacna, samt den chilenska regionen Arica och Parinacota. Den har ett krypande till upprättväxande växtsätt och bildar ofta stora busklika samlingar med stammar. Stammen är relativt smal och blir upp till 1 meter lång samt 4 till 8 centimeter i diameter.[1]
H. decumbens har en stam som är uppdelad i 12 till 22 låga åsar. Längs åsarna sitter areoler 5 till 10 millimeter ifrån varandra. Ur areolen utvecklas 1 till 5 centraltaggar som är ljus- till mörkbruna, pekar nedåt och blir 1 till 5 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter upp till 35 radiärtaggar som är nållika, gulaktiga och blir 5 till 8 millimeter långa. Blomman är vit och blir 6 till 8 centimeter lång samt 5 till 6 centimeter i diameter. Blompipen är lång och smal.[2]
Det vetenskapliga namnet decumbens kommer från latinet och betyder nedliggande.[3]
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 135. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 366. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
Översättningar • Spanska: Quisco de la Costa de Arica