Frailea pygmaea
Frailea pygmaea (Speg.) Britton & Rose 1922 Dvärgpysslingkaktus[1] | |
Släkte | Frailea |
Tribus | Notocacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Dvärgpysslingkaktus är en art i pysslingkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från havsnivå till 400 meter i den argentinska provinsen Entre Ríos, i den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul, samt i de Uruguay. Den har ett extremt varierande utseende och kan vara solitärväxande eller bilda tuvor.
Dvärgpysslingkaktusen har en klotformad till kort cylindrisk stam med en ljust grågrön hud och blir upp till 7 centimeter hög samt 3 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i 13 till 24 åsar som är uppdelade i små vårtor som är svåra att urskilja. Längs åsarna sitter areoler med jämna mellanrum. Ur areolen utvecklas 4 till 9 taggar som inte går att särskilja mellan central- och radiärtaggar. Taggarna är vita, borstliknande, sitter utslätade mot stammen och blir 1 till 4 millimeter långa. Blomman är gul och blir upp till 2,5 centimeter lång samt 3 centimeter i diameter. Frukten är rund.[2][3]
Underarter
F. pygmaea ssp. pygmaea
- Underart pygmaea har en stam som blir upp till 3 centimeter hög och är uppdelad i 13 till 21 åsar. Den har sitt naturliga utbredningsområde i Argentina och Uruguay.
F. pygmaea ssp. albicolumnaris (F.Ritter) Hofacker 1998
- Underart albicolumnaris har en cylindrisk stam som blir upp till 6 centimeter hög och är uppdelad i 21 till 24 åsar. Den har sitt utbredningsområde i den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul.
F. pygmaea ssp. tuyensis (Buin. & G.Moser) Metzing 2006
- Underart tuyensis har en stam som blir 4 till 6 centimeter hög och är uppdelad i upp till 20 åsar. Den har sitt utbredningsområde i Uruguay.
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - dvärgpysslingkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.