Eriosyce napina ssp. aerocarpa
| Eriosyce napina ssp. aerocarpa (F.Ritter) Ferryman 2003 | |
| |
| Foto: Mats Winberg | |
| Art | E. napina |
| Undergrupp | Thelocephala |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: sårbar | |
| |
Eriosyce napina ssp. aerocarpa är en underart till naken trattkaktus i trattkaktussläktet, familjen kaktusväxter och har sin naturliga växtplatsen i den chilenska regionen Atacama, från öster om Carrizal Bajo till Canto del Agua, i provinsen Huasco.[1]
Den är klotformad[2] och blir 2 till 3 centimeter i diameter. Den synliga delen av plantan är uppdelad i upp till 24 åsar och under jorden har den en stor morotsformad pålrot med en tunnare rothals. Åsarna är uppdelade i vårtor som blir 2 till 4 millimeter långa och 1,5 till 4 millimeter breda. På vårtorna sitter areoler som blir 3 millimeter långa och 1,5 millimeter breda. De sitter med ett mellanrum på 2 till 4 millimeter och är ullfyllda. Toppen av plantan har mycket ull så där är det svårt att urskilja de enskilda areolerna. I areolerna sitter nållika rödbruna taggar som är raka eller något krökta. Taggarna består av ingen eller upp till 2 rakt utåtstående centraltaggar som blir 10 millimeter långa. I areolens ytterkant sitter 6 till 14 något tunnare radiärtaggar som blir 2 till 3 millimeter långa och är lite arrangerade likt en kam.[3]
E. napina ssp. aerocarpa får blekröda blommor som har mörkare röda mittränder på kronbladen. De blir 3 till 5 centimeter i diameter och hypanthium är ulligt med ett antal borststrån som följer blommans form. Frukten är avlång, tunnväggig och torr då den är mogen. Den spricker upp med små öppningar vid basen och sitter löst nog att föras iväg med vinden. Fröna sitter löst i frukten, men i en säck. De är bruna, 1,12 millimeter långa och 1,07 millimeter breda. Fröärret något insjunket, nyckelhålsformat, 0,40 millimeter långt och 0,25 millimeter brett.[4]
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som påträffades nära Freirina i den chilenska regionen Atacama. Plantan samlades in av Friedrich Ritter 1956 (FR 498).
E. napina anses vara sårbar och är upptagen på rödlistan.[5]
Det vetenskapliga namnet aerocarpa är sammansatt av två ord; aero som kommer från latinets aeris som betyder luft, och carpa som kommer från grekiskans karpos och betyder frukt; luftburen frukt.[6]
Synonymer
- Chileorebutia aerocarpa F.Ritter 1960, nom. inval.
- Neochilenia aerocarpa (F.Ritter) Backeb. 1980
- Thelocephala aerocarpa (F.Ritter) F.Ritter 1980
- Eriosyce aerocarpa (F.Ritter) Katt. 1994
- Neoporteria reichei var. aerocarpa (F.Ritter) Ferryman 1991
- Thelocephala nuda F.Ritter 1980
Bilder
Roten på en ung planta
Referenser
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng), sid. 98. ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
- ^ Blir oftast lite cylindrisk då den odlas.
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Saldivia, P. & Faundez, L. 2013. Eriosyce napina. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 16 August 2013.
- ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
