Melica

Melica L. 1753 Sloksläktet
Typart Melica nutans, bergslok
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Sloksläktet tillhör familjen gräs och består av cirka 91 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i norra Europa, centrala Europa, sydvästra Europa, sydöstra Europa, östra Europa, norra Afrika, Makaronesien, södra Afrika, Sibirien, ryska Fjärran östern, Centralasien, Kaukasus, västra Asien, på Arabiska halvön, i Kina, Mongoliet, östra Asien, på indiska subkontinenten, i subarktiska Amerika, västra Kanada, östra Kanada, nordvästra USA, norra centrala USA, nordöstra USA, sydvästra USA, södra centrala USA, sydöstra USA, Mexiko, västra Sydamerika, Brasilien och södra Sydamerika.

Sloksläktet utvecklar rhizomer, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 15 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 10 till 150 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Arter

M. altissima L. 1753 - jätteslok

M. amethystina Pourr. 1788

M. animarum Muj.-Sall. & M.Marchi 2005

M. argentata É.Desv. 1854

M. argyrea Hack. 1904

M. aristata Thurb. ex Bol. 1870

M. arzivencoi Valls & Barcellos 1973

M. bocquetii Talavera 1986

M. bonariensis Parodi 1951

M. brasiliana Ard. 1764

M. brevicoronata Roseng. 1970

M. bulbosa Porter & J.M.Coult. 1874

M. californica Scribn. 1885

M. canariensis W.Hempel 1967

M. capillaris Banks & Sol. 1794

M. cepacea (Phil.) Scribn. 1901

M. chatkalica Lazkov & Usupbaev 2017

M. chilensis J.Presl 1830

M. ciliata L. 1753 - grusslok

M. commersonii Nees ex Steud. 1854

M. cupani Guss. 1832

M. decipiens Caro 1969

M. dendroides Lehm. 1831

M. eligulata Boiss. 1854

M. eremophila Torres 1970

M. frutescens Scribn. 1885

M. fugax Bol. 1870

M. geyeri Munro ex Bol. 1870

M. glabrescens (Torres) Torres 1980

M. harfordii Bol. 1870

M. hunzikeri Nicora 1999

M. hyalina Döll 1877

M. imperfecta Trin. 1836

M. inaequiglumis Boiss. 1846

M. kozlovii Tzvelev 1968

M. lilloi Bech. 1938

M. longiflora Steud. 1854

M. longiligulata Z.L.Wu 1992

M. macra Nees 1829

M. minor Hack. ex Boiss. 1884

M. minuta L. 1767

M. mollis Phil. 1896

M. montezumae Piper 1905

M. mutica Walter 1788

M. nitens (Scribn.) Nutt. ex Piper 1905

M. nutans L. 1753 - bergslok

M. onoei Franch. & Sav. 1878

M. pappiana W.Hempel 1971

M. parodiana Torres 1968

M. patagonica Parodi 1951

M. paulsenii Phil. 1896

M. penicillaris Boiss. & Balansa 1859 - elfenbensslok

M. persica Kunth 1830 - perserslok

M. picta K.Koch 1848 - tuvslok

M. poecilantha É.Desv. 1854

M. porteri Scribn. 1885

M. przewalskyi Roshev. 1921

M. racemosa Thunb. 1794

M. radula Franch. 1884

M. rectiflora Boiss. & Heldr. 1854

M. rigida Cav. 1799

M. riograndensis Longhi-Wagner & Valls 1977

M. sarmentosa Nees 1829

M. scaberrima (Nees ex Steud.) Hook.f. 1896

M. scabra Kunth 1816

M. scabrosa Trin. 1833

M. schafkati Bondarenko 1968

M. schuetzeana W.Hempel 1972

M. secunda Regel 1880

M. serrana Muj.-Sall. & M.Marchi 2005

M. smirnovii Tzvelev 2012

M. smithii (Porter ex A.Gray) Vasey 1888

M. spartinoides L.B.Sm. 1971

M. spectabilis Scribn. 1885

M. stricta Bol. 1863

M. stuckertii Hack. 1904

M. subflava Z.L.Wu 2002

M. subulata (Griseb.) Scribn. 1885

M. tangutorum Tzvelev 1968

M. taylorii W.Hempel 1972

M. teneriffae Hack. ex Christ 1887

M. tenuis Arechav. 1896

M. tibetica Roshev. 1921

M. torreyana Scribn. 1885

M. transsilvanica Schur 1853 - tuvslok

M. trebinjensis Strobl 1879

M. turczaninowiana Ohwi 1932

M. uniflora Retz. 1779 - lundslok

M. violacea Cav. 1799

M. virgata Turcz. ex Trin. 1830

M. yajiangensis Z.L.Wu 1992

Synonymer

Beckeria Bernh. 1800

Bromelica (Thurb.) Farw. 1919

Claudia Opiz 1853

Dalucum Adans. 1763

Verinea Merino 1899, nom. illeg.

Introducerad

Arter i detta släkte har även introducerats i delar av Australien och nordöstra USA.

Systematik

Det vetenskapliga namnet Melica fick släktet av Carl von Linné i publikationen Caroli Linnæi Species plantarum när den gavs ut 1753. Typart för släktet är Melica nutans.

Referenser

• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-02-09].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-02-09.
• Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska släktnamn - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von: Caroli Linnæi Species plantarum: exhibentes plantas rite cognitas ... secundum systema sexuale digestas, W. Junk, Berlin 1753, Facsimile-Edition ; 11 (lat). Libris.