Avellinia
| Avellinia Parl. 1842 | |
| Undertribus | Aveninae |
| Tribus | Poeae |
| Underfamilj | Pooideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Avellinia är ett släkte i familjen gräs och består av cirka 2 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i sydvästra Europa, sydöstra Europa, norra Afrika och västra Asien.
Avellinia innehåller arter som är tuvbildande, ettåriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 8 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 2 till 30 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Arter
- A. festucoides (Link) Valdés & H.Scholz 2006
- A. longiaristata (Font Quer) Romero Zarco & L.Sáez 2018
Systematik
Det vetenskapliga namnet Avellinia fick släktet av Filippo Parlatore i publikationen Plantae Novae vel minus notae opusculis diversis olim descriptae när den gavs ut 1842. Typart för släktet är Avellinia festucoides.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-10-07].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-10-07.
- Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
- Parlatore, Filippo: Plantae novae vel minus notae opusculis diversis olim descriptae: generibus quibusdam speciebusque novis adjectis iterum recognitae, Parisiis, Gide 1842 (lat). https://mdz-nbn-resolving.de/details:bsb10304023.
