Ammochloa
Ammochloa Boiss. 1854 | |
![]() | |
Typart Ammochloa pungens | |
Tribus | Stipeae |
Underfamilj | Pooideae |
Familj | Poaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Ammochloa är ett släkte i familjen gräs och består av cirka 3 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i sydvästra Europa, norra Afrika, Makaronesien, Kaukasus, västra Asien och på Arabiska halvön.
Ammochloa innehåller arter som är tuvbildande, ettåriga örter som har linjära blad. Bladen är mestadels basala och blir från 1 till 3 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 1 till 25 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Arter
- A. involucrata Murb. 1900
- A. palaestina Boiss. 1854
- A. pungens (Schreb.) Boiss. 1854
Synonymer
- Cephalochloa Coss. & Durieu 1854
- Dictyochloa (Murb.) E.G.Camus 1900
Systematik
Det vetenskapliga namnet Ammochloa fick släktet av Pierre Edmond Boissier i publikationen Diagnoses Plantarum Orientalium Novarum. ser. 1 no. 13 när den gavs ut 1854. Typart för släktet är Ammochloa pungens. Namnet Ammochloa kommer från grekiskan och består av två delar. Delas ammos (άμμος) som betyder sand och dels chloë (χλόη) som betyder gräs. Växer vanligtvis i sand.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-03-31].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-03-31.
- Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
- Boissier, P.E. (1854). "Diagnoses Plantarum Orientalium Novarum". ser. 1 no. 13. 114 pp., Neocomi [Como]: H. Wolfrath. https://www.digitale-sammlungen.de/en/view/bsb10301133?page=51
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.