Agriophyllum minus: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 17: Rad 17:


Utbredningsområdet är från [[Arabiska halvön]] och österut till nordvästra [[Kina]].
Utbredningsområdet är från [[Arabiska halvön]] och österut till nordvästra [[Kina]].
== Synonymer ==
* ''Agriophyllum montasirii'' <small>El Gazzar 1988</small>


== Referenser ==
== Referenser ==
<small>
<small>
* {{Bokref/USSR}}
* {{Bokref/USSR}}
* {{Arsgrin|adr=taxon.pl?1791|dat=2014-08-16}}
* {{POWO|2020-08-09}}
</small>
</small>
[[Kategori:Agriophyllum|minus]]
[[Kategori:Agriophyllum|minus]]
Rad 29: Rad 32:
[[Kategori:Växter i Kazakstan]]
[[Kategori:Växter i Kazakstan]]
[[Kategori:Växter i Turkmenistan]]
[[Kategori:Växter i Turkmenistan]]
[[Kategori:Växter i Tadzjikistan]]
[[Kategori:Växter i Uzbekistan]]
[[Kategori:Växter i Uzbekistan]]
[[Kategori:Växter i västra Asien]]
[[Kategori:Växter i västra Asien]]
[[Kategori:Växter i Afghanistan]]
[[Kategori:Växter i Afghanistan]]
[[Kategori:Växter i Iran]]
[[Kategori:Växter i Iran]]
[[Kategori:Växter i Irak]]
[[Kategori:Växter på Arabiska halvön]]
[[Kategori:Växter på Arabiska halvön]]
[[Kategori:Växter i länder vid Persiska viken]]
[[Kategori:Växter i länder vid Persiska viken]]

Versionen från 9 augusti 2020 kl. 09.24

Agriophyllum minus
Fisch. & C.A.Mey. 1839
Släkte Agriophyllum
Familj Amaranthaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Agriophyllum minus är en ettårig ört i släktet Agriophyllum i familjen amarantväxter.

Denna art blir 5 till 40 centimeter hög. Stjälken är smal och korthårig. Den förgrenar sig nedtill. Bladen är linjära till lansettformade och vasst spetsiga. Blommorna sitter i små, runda samlingar i alla bladveck. Stödbladen är vasst spetsiga. Frukten är ungefär 0,5 centimeter lång med en tredelad spets. Fruktkanterna är vingade.

Utbredningsområdet är från Arabiska halvön och österut till nordvästra Kina.

Synonymer

  • Agriophyllum montasirii El Gazzar 1988

Referenser