Eragrostis secundiflora

Eragrostis secundiflora J.Presl 1830
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Eragrostis secundiflora är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är tuvbildande, fleråriga ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 2,5 millimeter breda samt 10 till 15 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 30 till 75 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.

Eragrostis secundiflora har sitt naturliga utbredningsområde i Alabama, Arkansas, Bolivia, norra Brasilien, nordöstra Brasilien, sydöstra Brasilien, västra centrala Brasilien, Colombia, Colorado, Florida, Georgia, Guyana, Kansas, Louisiana, vid Mexikanska golfen, i nordöstra Mexiko, nordvästra Mexiko, sydöstra Mexiko, sydvästra Mexiko, Mississippi, Missouri, Nebraska, New Mexico, North Carolina, Oklahoma, Peru, South Carolina, Tennessee, Texas, Venezuela och Virginia. Arten växer i prärie‑ och öppna skogsområden, ofta i torra, sandiga eller grusiga jordar där den får gott om solljus och finns i öppna slätters gräsmarker eller glest trädbevuxna områden. Den kan påträffas från havsnivå upp till omkring 1500 meters höjd över havet.

Synonymer

Poa secundiflora (J.Presl) Kunth 1833

Eragrostis oxylepis (Torr.) Torr. 1857

Megastachya oxylepis (Torr.) E.Fourn. 1886

Poa oxylepis Torr. 1853

Eragrostis beyrichii J.G.Sm. 1895

Eragrostis interrupta Branner & Coville 1891, nom. illeg.

Poa interrupta Nutt. 1835, nom. illeg.

Eragrostis secundiflora ssp. oxylepis (Torr.) S.D.Koch 1978

Eragrostis compacta Steud. 1854

Eragrostis verae-crucis Rupr. ex Galeotti 1842, nom. nud.

Eragrostis yucatana L.H.Harv. 1954

Poa compacta Salzm. ex Steud. 1841

Etymologi

Det vetenskapliga namnet secundiflora fick arten av Jan Svatopluk Presl i publikationen Reliquiae Haenkeanae Vol. 1 när den gavs ut 1830. Namnet secundiflora kommer från latinets secundus som i botaniska sammanhang betyder ”placerad på ena sidan”, och flora som betyder ”blomma”. Tillsammans betyder det alltså ungefär ”blommor ordnade på ena sidan av axet” och syftar på hur blomningen kan vara arrangerad hos arten.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-01-23].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-01-23.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-01-23].
• Presl, Jan Svatopluk: Reliquiae Haenkeanae, seu, Descriptiones et icones plantarum :quas in America meridionali et boreali, in insulis Philippinis et Marianis collegit Thaddaeus Haenke. Vol.1, Apud J.G. Calve, Pragae 1830 (lat). DOI:10.5962/bhl.title.515. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.