Alopecurus gerardi
| Alopecurus gerardi Vill. 1786 | |
| Släkte | Alopecurus |
| Undertribus | Alopecurinae |
| Tribus | Poeae |
| Underfamilj | Pooideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Alopecurus gerardi är en art i kavlesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Albanien, Bulgarien, Frankrike, Grekland, Italien, Libanon och Syrien, på Balkan, i Spanien och Turkiet.
Alopecurus gerardi utvecklar långa rhizomer, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 4,2 millimeter breda samt 1 till 7 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 7 till 40 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Synonymer
- Colobachne gerardi (Vill.) Link 1827
Systematik
Det vetenskapliga namnet gerardi fick arten av Domínique Villars i publikationen Flora Delphinalis när den gavs ut 1786.
Referenser
- IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-15].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-15.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-15].
- Villars, Dominique; Gilibert Jean Emmanuel: Flora delphinalis, sive, Elenchus generum et specierum plantarum indigenarum : notulis adjectis diagnosticis rariorum nuperque inventarum & locis natalibus omnium secundum numeros systematis plantarum Europæ a J.E. Gilibert, editum. Opera & studio D. Villar ..., Coloniae-Allobrogum : Sumptibus Piestre & Delamolliere 1785 (lat). Libris.