Calamagrostis obtusata

Calamagrostis obtusata Trin. 1824
Släkte	Calamagrostis
Undertribus	Agrostidinae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Calamagrostis obtusata är en art i rörsläktet och ingår i gräsfamiljen. Arten är en tuvbildande, flerårig ört som förökar sig med långa rhizomer och kännetecknas av sin upprätta växtform. Plantan utvecklar ett ihåligt, ledat strå som blir mellan 60 och 150 centimeter långt. Bladen är linjära och förekommer både vid stråbasen och längs med strået. De blir mellan 3 och 7 millimeter breda samt 20 till 30 centimeter långa. I toppen av strået bildas en öppen eller spretig vippa, där småaxen sitter glesare placerade. Dessa småax bär blommorna, vilka i sin tur är typiska för släktet med sin luftiga och dekorativa framtoning.

Utbredning

Calamagrostis obtusata har sitt naturliga utbredningsområde i delar av östlig och nordlig Eurasien, där den förekommer i regioner som Altaj, Amur, Burjatien, norra centrala Kina, Tjita, östeuropeiska Ryssland, Inre Mongoliet, Irkutsk, Kazakstan, Chabarovsk, Krasnojarsk, Mongoliet, nordeuropeiska Ryssland, Primorje, Tuva, västra Sibirien och Sacha. Arten växer i öppna till halvöppna miljöer som fuktiga ängar, skogsbryn, bergssluttningar och gläntor, ofta i mullrika eller svagt torviga jordar. Den påträffas från lågland upp till omkring 2 500 meters höjd och är anpassad till ett klimat med kalla vintrar och svala somrar, där den trivs i både kontinentala och subalpina förhållanden.

Etymologi

Det vetenskapliga namnet obtusata gavs arten av Carl Bernhard von Trinius i publikationen De graminibus unifloris et sesquifloris, som publicerades år 1824. Artepitetet obtusata är bildat av latinets obtusus, som betyder ”trubbig” eller ”stump”, och syftar sannolikt på formen hos någon del av växtens småax eller axfjäll.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-07-04].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-07-04.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-07-04].
• Trinius, Carl Bernhard: De graminibus unifloris et sesquifloris, dissertatio botanica, sistens theoriae constructionis floris graminei epicrisin, terminologiae novae rationes, de methodo disquisitiones; adjecta generum ac specierum e tribu uni- et sesquiflororum plurium synopsis, Impensis Academiae Imperialis Scientiarum,, Petropoli 1824 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.15650. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.