Aloe vera

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Aloe vera
(L.) Burm.f. 1768
Äkta aloe
Aloe vera, Jardín Botánico, Múnich, Alemania 2012-04-21, DD 01.JPG
Släkte Aloe
Familj Asphodelaceae
Ordning Asparagales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Äkta aloe är en art i aloesläktet i familjen afodillväxter.

Bladrosetterna blir upp till 60 centimeter höga. Bladen är grågröna med små taggar längs kanterna. Blommorna sitter i samlingar på stjälkar som blir upp till 1 meter höga. Blomfärgen är gul till orange.

Det ursprungliga utbredningsområdet är i Oman på Arabiska halvön men i och med att den äkta aloen odlas som medicinalväxt och som ingrediens i kosmetika så har den naturaliserats på många andra håll i världen.

Synonymer

  • Aloe barbadensis Mill. 1768
  • Aloe chinensis Loudon 1829
  • Aloe elongata Murray 1789
  • Aloe flava Pers. 1805
  • Aloe indica Royle 1839
  • Aloe lanzae Tod. 1889
  • Aloe littoralis J.Koenig ex Baker 1880
  • Aloe maculata Forssk. 1775
  • Aloe perfoliata var. vera L. 1753
  • Aloe rubescens DC. 1799
  • Aloe variegata Forssk. 1775
  • Aloe vulgaris Lam. 1783


Det finns en annan art som beskrivits med samma namn: Aloe vera Mill. Den är en synonym till Aloe succotrina.

Referenser

  • Burnie Geoff: Botanica: illustrerat botaniskt lexikon med över 10000 trädgårdsväxter inklusive odlingsråd, Könemann, Köln 2000 (swe). ISBN 3-8290-4718-5 (inb.). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-09-20.
  • IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-09-20].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - äkta aloe - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9