Rebutia canigueralii
| Rebutia canigueralii Cárdenas 1964 Eldkranskaktus[1] | |
| |
| Foto: Mats Winberg | |
| Undergrupp | Sulcorebutia |
| Släkte | Rebutia |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Eldkranskaktus är en art i kranskaktussläktet, undergrupp Sulcorebutia och familjen kaktusväxter. Den har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 2800 till 3600 meter i det bolivianska departementet Chuquisaca.[2][3]
Den är tuvbildande, tillplattat klotformad och blir upp till 1 centimeter höga och 2 centimeter i diameter. Åsarna är tydligt uppdelade i vårtor, är 13 till antalet och är spiralvridna. Areolerna sitter tätt längs åsarna och är elliptiska. Taggarna är vita med brun bas och består av 1 till 2 centraltaggar. Runt centraltaggarna sitter 10 till 30 tunna borstlika radiärtaggar som blir 1,5 till 2 millimeter långa.
Eldkranskaktusens blommor, som utvecklas på sidan om plantan, är röda eller orangea med gult svalg. De blir 3 till 4 centimeter långa och lika i diameter. Den efterföljande frukten är mörkt brunröd.
Det vetenskapliga namnet canigueralii har arten fått för att hedra Juan Cañiguel, en präst i Sucre, Bolivia.[4]
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - eldkranskaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Eggli, Urs; Newton, Leonard E.: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names, Springer, 2004 (eng). ISBN 3540004890.
