Rebutia: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 19: Rad 19:


Arter i kranskaktussläktet är små, lågväxande och [[solitärväxande]] eller tuvbildande. Stammen är [[klotformad]] till kort [[cylindrisk]]. Stammen är uppdelad i otydliga [[åsar]] som är uppdelade i [[vårtor]]. På vårtan sitter det en rund, oval, elliptisk eller smal [[areol]]. Ur areolen utvecklas klena taggar som ofta är borstlika och som sällan kan särskiljas från [[centraltaggar|central-]] och [[radiärtaggar]]. Ofta utvecklas de många [[blommor]] samtidigt ur areoler på sidan eller nära basen av stammen. De är öppna under dagen, är ganska små och [[trattformad]]e. Blomfärgen varierar mycket men är oftast orange till gul. [[Hypanthium]] och blompip har ofta många små fjäll. Den kan vara helt naken eller har några få hår och ett och annat borststrå. Blompipen kan vara kort eller lång, oftast smal och ibland krökt. [[Frukten]] är liten, nästan rund och har ett tunt skal. Den är köttig till en början men torr då den mognat och blomrester sitter ofta kvar. [[Fröna]] är ovala, blanksvarta och vårtiga eller skrynkliga.<ref>{{bokref/TCF}}</ref>
Arter i kranskaktussläktet är små, lågväxande och [[solitärväxande]] eller tuvbildande. Stammen är [[klotformad]] till kort [[cylindrisk]]. Stammen är uppdelad i otydliga [[åsar]] som är uppdelade i [[vårtor]]. På vårtan sitter det en rund, oval, elliptisk eller smal [[areol]]. Ur areolen utvecklas klena taggar som ofta är borstlika och som sällan kan särskiljas från [[centraltaggar|central-]] och [[radiärtaggar]]. Ofta utvecklas de många [[blommor]] samtidigt ur areoler på sidan eller nära basen av stammen. De är öppna under dagen, är ganska små och [[trattformad]]e. Blomfärgen varierar mycket men är oftast orange till gul. [[Hypanthium]] och blompip har ofta många små fjäll. Den kan vara helt naken eller har några få hår och ett och annat borststrå. Blompipen kan vara kort eller lång, oftast smal och ibland krökt. [[Frukten]] är liten, nästan rund och har ett tunt skal. Den är köttig till en början men torr då den mognat och blomrester sitter ofta kvar. [[Fröna]] är ovala, blanksvarta och vårtiga eller skrynkliga.<ref>{{bokref/TCF}}</ref>
<!---
 
This popularity, however, has resulted in a large number of described species, most of which cannot be accepted when extensive field studies and other analyses are done.
Släktet beskrevs 1895 av [[Karl Schumann]] och innehöll till en början bara en art, det vill säga [[typart]]en ''[[Rebutia minuscula|R. minuscula]]''. I en senare publikaktion beskrev han dock släktet som ett undersläkte till ''[[Echinocactus]]''. Släktet fick sitt namn ''Rebutia'' för att hedra P. Rebut, en fransk vinodlare och kaktusodlare.
Rebutia (type, R. minuscula) was described as a genus with a single species by Karl Schumann in 1895, honoring Monsieur P. Rebut, a wine grower and cactus dealer who lived in Chazay d'Azergues, France.  
 
Schumann lowered Rebutia to a subgenus of Echinocactus in his major monograph of 1897-1898, however.
På grund av att arter i släktet har blivit mycket populära att samla så har flera släkten och massor av arter beskrivits som numer räknas som synonymer, enligt [[International Cactaceae Systematics Group]].
The great popularity of these cacti has led to the description of several additional genera, none accepted by the International Cactaceae Systematics Group.  
 
--->
== Arter ==
== Arter ==
Se [[Lista över arter i släktet Rebutia|listan med arter från kranskaktussläktet]].
Se [[Lista över arter i släktet Rebutia|listan med arter från kranskaktussläktet]].

Versionen från 25 juli 2014 kl. 06.38

Rebutia
K.Schum. 1895
Kranskaktussläktet[1]
Typart R. minuscula
Typart R. minuscula
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Kranskaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i Bolivia och nordvästra Argentina och består av 40 arter. Släktet är indelat i 5 undergrupper; Weingartia, Sulcorebutia, Mediolobivia, Aylostera och Rebutia.[2]

Arter i kranskaktussläktet är små, lågväxande och solitärväxande eller tuvbildande. Stammen är klotformad till kort cylindrisk. Stammen är uppdelad i otydliga åsar som är uppdelade i vårtor. På vårtan sitter det en rund, oval, elliptisk eller smal areol. Ur areolen utvecklas klena taggar som ofta är borstlika och som sällan kan särskiljas från central- och radiärtaggar. Ofta utvecklas de många blommor samtidigt ur areoler på sidan eller nära basen av stammen. De är öppna under dagen, är ganska små och trattformade. Blomfärgen varierar mycket men är oftast orange till gul. Hypanthium och blompip har ofta många små fjäll. Den kan vara helt naken eller har några få hår och ett och annat borststrå. Blompipen kan vara kort eller lång, oftast smal och ibland krökt. Frukten är liten, nästan rund och har ett tunt skal. Den är köttig till en början men torr då den mognat och blomrester sitter ofta kvar. Fröna är ovala, blanksvarta och vårtiga eller skrynkliga.[3]

Släktet beskrevs 1895 av Karl Schumann och innehöll till en början bara en art, det vill säga typarten R. minuscula. I en senare publikaktion beskrev han dock släktet som ett undersläkte till Echinocactus. Släktet fick sitt namn Rebutia för att hedra P. Rebut, en fransk vinodlare och kaktusodlare.

På grund av att arter i släktet har blivit mycket populära att samla så har flera släkten och massor av arter beskrivits som numer räknas som synonymer, enligt International Cactaceae Systematics Group.

Arter

Se listan med arter från kranskaktussläktet.

Systematik

Synonymer

Aylostera Speg. 1923
Cintia K.Kníže & Říha 1995
Digitorebutia Buin. 1940
Mediolobivia Backeb. 1934
Spegazzinia Backeb. 1933
Sulcorebutia Backeb. 1951
Weingartia Werderm. 1937

Se även

Lista över arter i släktet Sulcorebutia
Lista över synonymer till arter i släktet Rebutia
Lista över arter i släktet Weingartia

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - kranskaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.