Protea neriifolia
Version från den 14 april 2023 kl. 08.22 av Helena (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik=''{{PAGENAME}}'' |auktor=R.Br. |year=1810 |altrubrik=Oleanderprotea |bild=Protea neriifolia RBG.jpg |genus=Protea |fam=Proteaceae |ord=Proteales |supord=Eudicotyledonae |subclass=Angiospermae |link={{PAGENAME}} }} '''Oleanderprotea''' är en buske i proteasläktet i familjen proteaväxter. Denna buske blir upp till 3 meter hög. Bladen är avlånga och 10 till 18 centimeter långa. Blommorna sitter i cylinderformade samlingar som...')
| Protea neriifolia R.Br. 1810 Oleanderprotea | |
| |
| Släkte | Protea |
| Familj | Proteaceae |
| Ordning | Proteales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Oleanderprotea är en buske i proteasläktet i familjen proteaväxter.
Denna buske blir upp till 3 meter hög. Bladen är avlånga och 10 till 18 centimeter långa.
Blommorna sitter i cylinderformade samlingar som blir 10 till 13 centimeter höga. Runt samlingen finns gulvita till rosa högblad. De inre högbladen har vita eller mörkbruna hår längs kanterna. Pistillen är 5,5 till 7 centimeter lång.
Utbredningsområdet är i Kapprovinserna i Sydafrika. Oleanderprotea odlas som prydnadsväxt.
Synonymer
- Protea glauca H.Buek ex Meisn. 1856
- Scolymocephalus neriifolius (R.Br.) Kuntze 1891
Referenser
- Manning, John: Field Guide to Fynbos, Struik Nature, Cape Town, South Africa 2008 (eng). ISBN 978-1-77007-265-7.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-04-14.
- IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-04-14].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - oleanderprotea - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
