Lasiocereus

Från Plantae
Version från den 6 oktober 2013 kl. 10.15 av Christer Johansson (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lasiocereus
F.Ritter 1981
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Lasiocereus är ett släkte i familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i Peru och innehåller 2 arter.[1]

Arter i släktet är busk- till trädlika och blir upp till 4 meter höga. Stammen är rund i tvärsnitt, taggig och är uppdelad i många åsar som är tunna och uppdelade i vårtor. Längs åsarna sitter areoler relativt tätt. I areolerna finns många nållika taggar. Blomman utvecklas nära toppen av stammen ur förstorade areoler som utvecklar mycket ull, vilket gör att det ser ut som ett cephalium. Blomman är vit och öppen under natten. Blompip och hypanthium är täckt av tät ull och borststrån. Frukten är rund, har torrt kött och spricker upp vid basen då den mognat. Fröna är små och vårtiga.[2]

Släktet beskrevs av Friedrich Ritter 1966 i den holländska publikationen Succulenta, men saknade typart. Den beskrevs på nytt i boken Kakteen in Südamerika som gavs ut 1981 och denna gång blev släktet giltigt beskrivet med L. rupicola som typart.[3][4] International Cactaceae Systematics Group har haft problem med detta släkte och ville först slå ihop det med Haageocereus, men beslutade sig för att behålla det som ett provisoriskt släkte tills vidare.[1][2]

Det vetenskapliga namnet Lasiocereus kommer från grekiskans lasios som betyder ullig.[5]

Arter

L. fulvus
L. rupicola

Referenser

  1. ^ a b Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 141. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  2. ^ a b Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 384. ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  3. ^ 1966 i Succulenta xlv. 119, men beskrevs utan typart.
  4. ^ Ritter, Friedrich: Kakteen in Südamerika: Ergebnisse meiner 20jähr. feldforschungen. Bd 4 : Peru, F. Ritter Selbstverlag, Spangenberg 1981 (ger), sid. 1478. Libris. 
  5. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.