Hylocereus

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hylocereus
(A.Berger) Britton & Rose 1909
Pitahayasläktet[1]
Typart H. triangularis
Typart H. triangularis
Tribus Hylocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Pitahayasläktet tillhör familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i nordvästra-, sydvästra-, och centrala Mexiko, Centralamerika, Västindien och Sydamerika. Släktet innehåller 14 arter.[2]

Arter i släktet är klättrande, krypande eller epifyter som grenar sig fritt. De blir busklika, utvecklar långa luftrötter och bildar stora plantor som är upp till 10 meter långa. Stammen är vanligtvis trevingad eller trekantig, uppdelad i segment och har förhårdade kanter längs åsarna. Huden är grön och har ofta en blådaggig yta. Längs åsarna sitter areoler som är fyllda med kort ull. Ur areolen utvecklas några få korta taggar eller inga alls. Blomman är mycket stor, trattformad, vit eller sällsynt röd och oftast öppen under natten. Blompip och hypanthium är täckt av breda, trekantiga, lövlika fjäll, men inga hår. Frukten är rund till oval, vanligtvis röd och köttig. Den är täckt av breda fjäll, är stor och oftast ätbar. Fröna är små, avlånga till njurformad och blanksvarta.[2][3][4]

Släktet beskrevs av Alwin Berger 1905, men då som ett undersläkte till Cereus. Nathaniel Britton och Joseph Rose lyfte upp det till ett eget släkte 1909 med H. triangularis som typart.[3]

Det vetenskapliga namnet Hylocereus kommer från grekiskans hyle, som betyder skog.[5]

Arter

H. calcaratus
H. costaricensis
H. escuintlensis
H. extensus
H. guatemalensis
H. megalanthus - gul pitahaya
H. minutiflorus
H. monacanthus
H. ocamponis
H. setaceus - trekantig nattkaktus
H. stenopterus
H. triangularis
H. tricae
H. undatus - röd pitahaya

Synonymer

Cereus subg. Hylocereus A.Berger 1905
Wilmattea Britton & Rose 1920

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - pitahayasläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ a b Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 139. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ a b Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 377. ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Taylor, Nigel P.; Zappi Daniela C.: Cacti of Eastern Brazil, The Royal Botanic Gardens, Kew, Richmond 2004 (eng). ISBN 1842460560. 
  5. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.