Aconitum alboviolaceum

Från Plantae
Version från den 22 maj 2016 kl. 07.40 av Helena (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik=''{{PAGENAME}}'' |auktor=Kom. |year=1901 |altrubrik= |bild= |genus=Aconitum |fam=Ranunculaceae |ord=Ranunculales |supord=Eudicotyledonae |subclass=Angiosper...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Aconitum alboviolaceum
Kom. 1901
Släkte Aconitum
Familj Ranunculaceae
Ordning Ranunculales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Aconitum alboviolaceum är en flerårig ört i stormhattssläktet i familjen ranunkelväxter.

Stjälken är knappt 0,5 centimeter i diameter och kan slingra sig runt exempelvis näraliggande buskar. Den är mycket glest hårig nedtill men småluden upptill i den klättrande delen. De nedre bladen är runda, djupt femflikiga, 15 till 20 centimeter breda och 8 till 12 centimeter långa. Stjälkbladen är triangulära och treflikiga.

Blommorna sitter i ganska små och glesa samlingar i bladvecken men antalet samlingar är stort. Blomhuvan är vit, 1,5 till 2,5 centimeter hög och upp till 1,5 centimeter bred. De övre kronbladen är ungefär 1 centimeter långa och lika breda. Färgen är lila och på utsidan finns en mörk rand. De nedre kronbladen är smalare. Sporren är smal och något böjd.

Utbredningsområdet är i de nordöstra delarna av Asien. A. alboviolaceum odlas som prydnadsväxt.

Referenser

  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • Roskov Y.; Ower G.; Orrell T.; Nicolson D.; Bailly N.; Kirk P.M.; Bourgoin T.; DeWalt R.E.; Decock W.; Nieukerken E. van; Penev L.; eds. (2020). Species 2000 & ITIS Catalogue of Life, 2020-04-16 Beta. Digital resource at www.catalogueoflife.org/col. Species 2000: Naturalis, Leiden, the Netherlands. ISSN 2405-8858. (Läst 2016-05-22)
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Aconitum alboviolaceum - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9