Muscarimia muscari

Från Plantae
Version från den 30 augusti 2022 kl. 16.56 av Helena (diskussion | bidrag) (Helena flyttade sidan Muscari racemosum till Muscarimia muscari över en omdirigering)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Muscarimia muscari
(L.) Losinsk. 1935
Myskhyacint
Muscari muscarimi in Les liliacees.jpg
Släkte Muscarimia
Familj Asparagaceae
Ordning Asparagales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Myskhyacint är en flerårig ört med lök i släktet Muscarimia i familjen sparrisväxter.

Plantan har 5 eller 6 blad som är grågröna och 1 centimeter breda eller mer.

Blomstjälken är 10 till 20 centimeter hög. Överst på den sitter 20 till 50 blommor i en kort, cylindrisk samling. Blommorna är urnformade, knappt 1 centimeter långa och ljust gulgröna. De översta blommorna är sterila och färgen på dem är lilaaktig. Blommorna luktar starkt.

Denna art är endemisk i den asiatiska delen av Turkiet. Myskhyacint odlas som prydnadsväxt och den har även naturaliserats i andra områden i världen.

Synonymer

  • Hyacinthus muscari L. 1753
  • Moscharea muscari (L.) Salisb. 1866
  • Muscari ambrosiacum Moench 1794
  • Muscari moschatum Willd. 1809
  • Muscari muscari (L.) Voss 1895
  • Muscari muscarimi Medik. 1791
  • Muscari racemosum Mill. 1768
  • Scilla fragrans Salisb. 1796

Referenser

  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-08-30.
  • IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-08-30].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - myskhyacint - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9