Cyrtanthus elatus
Version från den 20 augusti 2022 kl. 20.57 av Helena (diskussion | bidrag)
Cyrtanthus elatus (Jacq.) Traub 1969 Vallota | |
Släkte | Cyrtanthus |
Familj | Amaryllidaceae |
Ordning | Asparagales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Vallota är en flerårig ört i doboliljesläktet i familjen amaryllisväxter.
Vallota växer upp ur en stor lök och blir upp till 45 centimeter hög. Bladen är långa och breda för att vara i detta släkte.
Överst på blomstjälken sitter 2 till 9 trattformade blommor som blir ungefär 8 centimeter i diameter. Blomfärgen är vanligen röd, ibland rosa.
Utbredningsområdet är i Västra Kapprovinsen i Sydafrika. Vallota odlas som prydnadsväxt.
Synonymer
- Amaryllis elata Jacq. 1797
- Amaryllis mexicana Savi 1824
- Amaryllis purpurea Aiton 1789
- Amaryllis speciosa (L.f.) L'Hér. 1789
- Crinum speciosum L.f. 1782
- Cyrtanthus purpureus Herb. 1819
- Cyrtanthus speciosus (L.f.) Traub 1972
- Hippeastrum purpureum J.Carter 1840
- Vallota elata (Jacq.) M.Roem. 1847
- Vallota eximia 1865
- Vallota grandiflora Carrière 1870
- Vallota purpurea Herb. 1821
- Vallota speciosa (L.f.) T.Durand & Schinz 1894
Referenser
- Manning, John: Field Guide to Fynbos, Struik Nature, Cape Town, South Africa 2008 (eng). ISBN 978-1-77007-265-7.
- Burnie Geoff: Botanica: illustrerat botaniskt lexikon med över 10000 trädgårdsväxter inklusive odlingsråd, Könemann, Köln 2000 (swe). ISBN 3-8290-4718-5 (inb.). Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-08-20.
- IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-08-20].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vallota - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9