Festuca altissima

Från Plantae
Version från den 7 oktober 2024 kl. 17.31 av Christer Johansson (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik = ''{{PAGENAME}}'' |auktor = All. |year = 1789 |altrubrik = Skogssvingel |bild = Festuca.altissima.2.jpg |bildtext = |genus = Festuca |fam = Poaceae |subfam = Pooideae |tribus = Poeae |subtribus = Loliinae |ord = Poales |class = Monocotyledonae |subdiv = Angiospermae |link = {{PAGENAME}} }} '''Skogssvingel''' är en art i svingelsläktet och familjen gräs. Arten har sit...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Festuca altissima
All. 1789
Skogssvingel
Festuca.altissima.2.jpg
Släkte Festuca
Undertribus Loliinae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Skogssvingel är en art i svingelsläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Albanien, Altaj, Österrike, Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, Tjeckien och Slovakien, Danmark, östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Iran, Irland, Italien, Kazakstan, Krasnojarsk, Nederländerna, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, Polen, Rumänien, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Transkaukasus, Ukraina, västra Sibirien och på Balkan.

Skogssvingel är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 4 till 14 millimeter breda samt 20 till 60 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 50 till 120 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.

Synonymer

Drymochloa sylvatica (Pollich) Holub 1984
Festuca decidua Bellardi ex Sm. 1811
Festuca latifolia DC. 1813
Poa binervata P.Beauv. 1812, nom. nud.
Poa sylvatica Pollich 1776
Poa trinervata Ehrh. 1791
Schedonorus alpinus Hoppe ex Schult. 1824
Schedonorus deciduus (Bellardi ex Sm.) Gray 1822
Schedonorus latifolius (DC.) Roem. & Schult. 1817
Schedonorus sylvaticus (Pollich) P.Beauv. 1812

Systematik

Det vetenskapliga namnet altissima fick arten av Carlo Allioni i publikationen Auctarium ad floram Pedemontanam när den gavs ut 1789.

Referenser