Poa balbisii
Poa balbisii Parl. 1850 | |
Släkte | Poa |
Undertribus | Poinae |
Tribus | Poeae |
Underfamilj | Pooideae |
Familj | Poaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Poa balbisii är en art i gröesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde på Korsika och Sardinien.
Poa balbisii är tuvbildande, utvecklar korta rhizomer, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 2 millimeter breda samt 2 till 11 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 20 till 65 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Synonymer
- Poa nemoralis var. balbisii (Parl.) Fiori 1896
- Poa nemoralis ssp. balbisii (Parl.) Hack. 1910
- Dactylis capitata (Balb. ex Spreng.) Schult. & Schult.f. 1827, nom. illeg.
- Festuca capitata Balb. ex Spreng. 1827
- Poa balbisii var. prorepens (Hack.) Rouy 1913
- Poa caesia var. disticha Mutel 1837
- Poa nemoralis var. prorepens (Hack.) Gamisans 2006
Systematik
Det vetenskapliga namnet balbisii fick arten av Filippo Parlatore i publikationen Flora italiana Vol. 1 när den gavs ut 1850. Namnet balbisii fick arten för att hedra Giovanni Battista Balbis (1765 – 1831), en italiensk botaniker.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-04-26].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-04-26.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2024-04-26]
- Parlatore, Filippo: Flora italiana ossia Descritione delle piante che crescono spontanee o vegetano come tali in Italia e nelle isole ad essa aggiacenti ... Vol. 1, Firenze 1848 (ita). https://doi.org/10.5962/bhl.title.6341. Libris.
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.