Poa asirensis
Version från den 20 april 2024 kl. 17.41 av Christer Johansson (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik = ''{{PAGENAME}}'' |auktor = Cope |year = 2006 |altrubrik = |bild = |bildtext = |genus = Poa |fam = Poaceae |subfam = Pooideae |tribus = Poeae |subtribus = Poinae |ord = Poales |class = Monocotyledonae |subdiv = Angiospermae |link = {{PAGENAME}} }} '''''Poa asirensis''''' är en art i gröesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Sau...')
Poa asirensis Cope 2006 | |
Släkte | Poa |
Undertribus | Poinae |
Tribus | Poeae |
Underfamilj | Pooideae |
Familj | Poaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Poa asirensis är en art i gröesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Saudiarabien.
Poa asirensis är tuvbildande, utvecklar långa rhizomer, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen är basala och blir från 2 till 3 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 15 till 25 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.
Systematik
Det vetenskapliga namnet asirensis fick arten av Thomas Arthur Cope i publikationen Kew Bulletin Vol. 61, No. 2 när den gavs ut 2006.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-04-20].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-04-20.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2024-04-20]
- Cope, T. A. (2006). "Three New Arabian Grasses". Kew Bulletin, 61(2), 243–244. http://www.jstor.org/stable/20443268