Asthenochloa
Version från den 22 mars 2024 kl. 18.32 av Christer Johansson (diskussion | bidrag) (Textersättning - "{{Taxo↵|auktor" till "{{Taxo |rubrik = ''{{PAGENAME}}'' |auktor")
Asthenochloa Buse 1854 | |
Undertribus | Apludinae |
Tribus | Andropogoneae |
Underfamilj | Panicoideae |
Familj | Poaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Asthenochloa är ett monotypiskt släkte i familjen gräs och består av endast en art. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i Malesien.
Asthenochloa innehåller en art som är tuvbildande, ettåriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 3 till 8 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 10 till 90 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Art
- A. tenera Buse 1854
Synonymer
- Garnotiella Stapf 1896
Systematik
Det vetenskapliga namnet Asthenochloa fick släktet av Lodewijk Hendrik Buse i publikationen SPlantae Junghuhnianae Vol.3 när den gavs ut 1854. Typart för släktet är Asthenochloa tenera.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-03-09].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-03-09.
- Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
- Plantae Junghuhnianae: enumeratio plantarum quas, in insulis Java et Sumatra detexit Fr. Junghuhn, H.R. de Breuk, Leyden 1851-1855 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.388. Libris.