Campanula stricta

Från Plantae
Version från den 3 juli 2024 kl. 15.22 av Helena (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Campanula stricta
L. 1762
Palestinaklocka
C. stricta var. libanotica, libanesisk palestinaklocka
C. stricta var. libanotica, libanesisk palestinaklocka
Släkte Campanula
Familj Campanulaceae
Ordning Asterales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Palestinaklocka är en flerårig ört i blåklockssläktet i familjen klockväxter.

Palestinaklocka blir upp till 50 centimeter hög och har blad längs hela stjälken, större ju längre ner de sitter. Blommorna är klockformade, 2,5 centimeter långa och blå. De sitter i små samlingar i bladvecken och ibland sitter även en ensam blomma längst upp på stjälken.

Utbredningsområdet är i Kaukasus och i västra Asien.

Varieteter

Campanula stricta var. alidagensis Damboldt 1976 med utbredning i Turkiet.
Campanula stricta var. libanotica (A.DC.) Boiss. 1875, libanesisk palestinaklocka, med utbredning i Turkiet och Libanon.

Synonymer

Campanula jasionifolia A.DC. 1839
Campanula libanotica A.DC. 1839C. stricta var. libanotica
Campanula syspirensis K.Koch 1850


Det finns en annan art som beskrivits med samma namn: Campanula stricta Wall. Den är en synonym till Campanula sylvatica.

Referenser

  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-03.
  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-03].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - palestinaklocka, libanesisk palestinaklocka - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9