Scilla mischtschenkoana: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik=''{{PAGENAME}}'' |auktor=Grossh. |year=1927 |altrubrik=Persisk blåstjärna |bild=Scilla mischtschenkoana004.jpg |genus=Scilla |fam=Asparagaceae |ord=Asparagal…')
 
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 14: Rad 14:
'''Persisk blåstjärna''' är en flerårig [[ört]] i [[blåstjärnesläktet]] i familjen [[sparrisväxter]].
'''Persisk blåstjärna''' är en flerårig [[ört]] i [[blåstjärnesläktet]] i familjen [[sparrisväxter]].


Löken är äggrund och vanligen 2 centimeter lång och 1,5 centimeter i diameter. Plantan har 2 till 5 [[blad]] som är linjära, tunna och 1,5 till 3 centimeter breda. Blomstjälken är 15 till 30 centimeter hög och överst på den sitter 2 till 4 [[blommor]] i en gles samling. [[Kalkbladen]] är ungefär 1,5 centimeter långa. Färgen är mycket ljust blå, nästan vit. På undersidan finns en längsgående, mörkare blå rand.  
Löken är äggrund och vanligen 2 centimeter lång och 1,5 centimeter i diameter. Plantan har 2 till 5 [[blad]] som är linjära, tunna och 1,5 till 3 centimeter breda.  


Utbredningsområdet är i [[Transkaukasus]] och [[Iran]]. Persisk blåstjärna odlas även som prydnadsväxt.
Blomstjälken är 15 till 30 centimeter hög och överst på den sitter 2 till 4 [[blommor]] i en gles samling. [[Kalkbladen]] är ungefär 1,5 centimeter långa. Färgen är mycket ljust blå, nästan vit. På undersidan finns en längsgående, mörkare blå rand.
 
Utbredningsområdet är i [[Transkaukasus]] och [[Iran]]. Persisk blåstjärna odlas som prydnadsväxt.


== Synonymer ==
== Synonymer ==
* ''Othocallis mischtschenkoana'' <small>(Grossh.) Speta 1998</small>
* ''Scilla diziensis'' <small>Grossh. 1927</small>
* ''Scilla diziensis'' <small>Grossh. 1927</small>
* ''Scilla grossheimii'' <small>Sosn. 1949</small>
* ''Scilla tubergeniana'' <small>Hoog & Stearn. 1950</small>
* ''Scilla zangezura'' <small>Grossh. 1940</small>


== Referenser ==
== Referenser ==
<small>
<small>
* {{bokref
* {{Bokref/USSR}}
|redaktör=Komarov Vladimir Leontʹevič
* {{POWO|2022-09-18}}
|titel=Flora of the U.S.S.R.
* {{IPNIref|year=2022|dat=2022-09-18}}
|år=1963-
|utgivningsort=Jerusalem
|språk=eng
|libris=8198257
}}
* {{Kew|pers=R.Govaerts, B.J.M.Zonneveld, S.A.Zona|fam=Asparagaceae|dat=2014-04-12}}
* {{SKUD|18116|persisk blåstjärna}}
* {{SKUD|18116|persisk blåstjärna}}
</small>
</small>

Nuvarande version från 18 september 2022 kl. 10.17

Scilla mischtschenkoana
Grossh. 1927
Persisk blåstjärna
Scilla mischtschenkoana004.jpg
Släkte Scilla
Familj Asparagaceae
Ordning Asparagales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Persisk blåstjärna är en flerårig ört i blåstjärnesläktet i familjen sparrisväxter.

Löken är äggrund och vanligen 2 centimeter lång och 1,5 centimeter i diameter. Plantan har 2 till 5 blad som är linjära, tunna och 1,5 till 3 centimeter breda.

Blomstjälken är 15 till 30 centimeter hög och överst på den sitter 2 till 4 blommor i en gles samling. Kalkbladen är ungefär 1,5 centimeter långa. Färgen är mycket ljust blå, nästan vit. På undersidan finns en längsgående, mörkare blå rand.

Utbredningsområdet är i Transkaukasus och Iran. Persisk blåstjärna odlas som prydnadsväxt.

Synonymer

  • Othocallis mischtschenkoana (Grossh.) Speta 1998
  • Scilla diziensis Grossh. 1927
  • Scilla grossheimii Sosn. 1949
  • Scilla tubergeniana Hoog & Stearn. 1950
  • Scilla zangezura Grossh. 1940

Referenser

  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-09-18.
  • IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-09-18].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - persisk blåstjärna - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9