Urtica dioica

Urtica dioica L. 1753 Brännässla
Släkte	Urtica
Familj	Urticaceae
Ordning	Rosales
Överordning	Eudicotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Brännässla är en ört i nässelsläktet i familjen nässelväxter.

Brännässlans främsta kännetecken nog är brännhåren som alla brännässlans delar är täckta av. Ett brännhår består av en giftkörtel och ett ihåligt borst som utgår från den. Borstet liknar ett mycket tunt glasrör med spröd, kiselhaltig vägg. Den krökta spetsen slutar med en liten kula. När brännhåret vidrörs knäcks det strax nedanför kulan och eftersom spetsen är krökt blir brottytan sned, så att det avbrutna håret bildar ett stickredskap liknande spetsen på en injektionsspruta. Därför kan det orsaka ett litet sår och i såret förs giftkörtelns vätska in.

Bladen är sågade. Blommorna är små och grönaktiga och sitter i långa klasar. De är enkönade men det finns han- och honblommor på samma planta. Blomningstiden är i juli och augusti. Den är vindpollinerad. Frukten är en nöt.

Brännässlans utbredningsområde är i Europa, norra Afrika och i Asien.

Genom sina brännhår är brännässlorna väl skyddade mot större, växtätande djur. Den kväver andra örter och om ett bestånd av nässlor mejas ner är marken kal där beståndet har vuxit. Nässelfjärilen har brännässla som värdväxt, det vill säga fjärilslarverna äter av den. En annan växt, nässelsnärja, parasiterar på bland annat brännässla.

• 

  Blommor

• 

  Brännhår

• 

  Nässelfjärilslarv på ett brännässleblad

Användning

Späda skott kan skördas på våren och användas till nässelsoppa.

Stjälkarna ger starka fibrer som kan användas till ett fint tyg, så kallad nättelduk. Detta tyg var förstås vanligare förr än nuförtiden eftersom tillverkningen är tidsödande.

Det går att tillverka växtnäring av brännässlor. Nässelskott läggs i en balja med vatten och får jäsa där ett par veckor. Sedan silas nässlorna bort. Näringen ska spädas med cirka 10 delar vatten innan den används.

Underarter och varieteter

• Urtica dioica ssp. afghanica Chrtek 1974
• Urtica dioica ssp. gansuensis C.J.Chen 1983
• Urtica dioica var. glabrata (Clem.) Asch. & Graebn. 1911
• Urtica dioica var. hispida (DC.) Tausch ex Ott 1851
• Urtica dioica var. holosericea Fr. 1828
• Urtica dioica ssp. kurdistanica Chrtek 1974
• Urtica dioica ssp. pubescens (Ledeb.) Domin 1944
• Urtica dioica var. sarmatica Zapal. 1908
• Urtica dioica ssp. sondenii (Simmons) Hylander 1971
• Urtica dioica ssp. subinermis (R.Uechtr.) Weigend 2005

Referenser

• Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris. 
• Lindman, Carl Axel Magnus: Bilder ur Nordens flora, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917-1926 (swe). Libris. 
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-07-07.
• IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-07-07].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - brännässla - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9