Claytonia acutifolia: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Helena (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Helena (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
||
Rad 12: | Rad 12: | ||
|link={{PAGENAME}} | |link={{PAGENAME}} | ||
}} | }} | ||
'''''Claytonia acutifolia''''' är en flerårig [[ört]] i [[vårskönesläktet]] i familjen [[ | '''''Claytonia acutifolia''''' är en flerårig [[ört]] i [[vårskönesläktet]] i familjen [[källörtsväxter]]. | ||
Plantan har flera stjälkar som breder ut sig eller är mer uppåtriktade och är 10 till 20 centimeter långa. [[Bladen]] nedtill är linjära till brett lansettformade, spetsiga, köttiga, 5 till 15 centimeter långa och 1 till 1,5 centimeter breda. [[Blommorna]] sitter i en samling. [[Foderbladen]] är spetsiga och 0,5 till 0,8 centimeter långa. [[Kronbladen]] är större än foderbladen, äggrunda och vita eller rosa. | Plantan har flera stjälkar som breder ut sig eller är mer uppåtriktade och är 10 till 20 centimeter långa. [[Bladen]] nedtill är linjära till brett lansettformade, spetsiga, köttiga, 5 till 15 centimeter långa och 1 till 1,5 centimeter breda. [[Blommorna]] sitter i en samling. [[Foderbladen]] är spetsiga och 0,5 till 0,8 centimeter långa. [[Kronbladen]] är större än foderbladen, äggrunda och vita eller rosa. |
Versionen från 8 januari 2020 kl. 17.42
Claytonia acutifolia Pall. ex Willd. 1819 | |
Släkte | Claytonia |
Familj | Montiaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Claytonia acutifolia är en flerårig ört i vårskönesläktet i familjen källörtsväxter.
Plantan har flera stjälkar som breder ut sig eller är mer uppåtriktade och är 10 till 20 centimeter långa. Bladen nedtill är linjära till brett lansettformade, spetsiga, köttiga, 5 till 15 centimeter långa och 1 till 1,5 centimeter breda. Blommorna sitter i en samling. Foderbladen är spetsiga och 0,5 till 0,8 centimeter långa. Kronbladen är större än foderbladen, äggrunda och vita eller rosa.
Utbredningsområdet är i östra Sibirien, ryska Fjärran östern och i Alaska i subarktiska Amerika.
Referenser