Bulbophyllum putidum: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(+svenskt namn)
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 20: Rad 20:
Stinkbulbofyllum är mycket små örter som är [[epifyt]]a med ett [[sympodialt]] växtsätt och har [[pseudobulber]]. Arten bildar små tuvor med hjälp av [[rhizom]]er mellan pseudobulberna. [[Blad]]en är [[elliptiska]] och ett ensamt blad utvecklas ur pseudobulben. [[Blomman]] är gulgrön med längsgående mörkröda linjer eller fläckar, har mörkröd läpp, är illaluktande och blir upp till 12,5 centimeter i diameter. Den utvecklas på ett [[blomskaft]] som blir 24 till 31 centimeter långt. En ensam blomma utvecklas på blomskaftet upprättväxande från basen av stammen.
Stinkbulbofyllum är mycket små örter som är [[epifyt]]a med ett [[sympodialt]] växtsätt och har [[pseudobulber]]. Arten bildar små tuvor med hjälp av [[rhizom]]er mellan pseudobulberna. [[Blad]]en är [[elliptiska]] och ett ensamt blad utvecklas ur pseudobulben. [[Blomman]] är gulgrön med längsgående mörkröda linjer eller fläckar, har mörkröd läpp, är illaluktande och blir upp till 12,5 centimeter i diameter. Den utvecklas på ett [[blomskaft]] som blir 24 till 31 centimeter långt. En ensam blomma utvecklas på blomskaftet upprättväxande från basen av stammen.


''B. putidum'' trivs bäst i full skugga och en genomsnittlig nattemperatur från 15 till 29°C. Blomning sker under hösten.
Stinkbulbofyllum trivs bäst i full skugga och en genomsnittlig nattemperatur från 15 till 29°C. Blomning sker under hösten.


== Synonymer ==
== Synonymer ==

Nuvarande version från 1 december 2023 kl. 18.46

Bulbophyllum putidum
(Teijsm. & Binn.) J.J.Sm. 1912
Stinkbulbofyllum
A and B Larsen orchids - Bulbophyllum putidum 926-8z.jpg
Släkte Bulbophyllum
Undertribus Bulbophyllinae
Tribus Dendrobieae
Underfamilj Epidendroideae
Familj Orchidaceae
Ordning Asparagales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Stinkbulbofyllum är en art i bulbofyllumsläktet och familjen orkidéer som har sitt naturliga utbredningsområde i fuktiga skogar längs bergssluttningar på höjder från 200 till 1400 meter i Filippinerna, på Borneo, Malackahalvön och Sumatra.

Stinkbulbofyllum är mycket små örter som är epifyta med ett sympodialt växtsätt och har pseudobulber. Arten bildar små tuvor med hjälp av rhizomer mellan pseudobulberna. Bladen är elliptiska och ett ensamt blad utvecklas ur pseudobulben. Blomman är gulgrön med längsgående mörkröda linjer eller fläckar, har mörkröd läpp, är illaluktande och blir upp till 12,5 centimeter i diameter. Den utvecklas på ett blomskaft som blir 24 till 31 centimeter långt. En ensam blomma utvecklas på blomskaftet upprättväxande från basen av stammen.

Stinkbulbofyllum trivs bäst i full skugga och en genomsnittlig nattemperatur från 15 till 29°C. Blomning sker under hösten.

Synonymer

Cirrhopetalum putidum Teijsm. & Binn. 1862
Mastigion putidum (Teijsm. & Binn.) Garay, Hamer & Siegerist 1994

Referenser

  • Internet Orchid Species Photo Encyclopedia (IOSPE), Jay Pfahl, ISSN 2167-6224 - http://www.orchidspecies.com/index.htm
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-12-01].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-12-01.
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - stinkbulbofyllum - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9