Primula denticulata: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Helena (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Taxo |rubrik=''{{PAGENAME}}'' |auktor=Sm. |year= |altrubrik=Bollviva |bild=Primula denticulata 2010.JPG |genus=Primula |fam=Primulaceae |ord=Ericales |supord=Eudicotyledona…') |
Helena (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
Rad 12: | Rad 12: | ||
|link={{PAGENAME}} | |link={{PAGENAME}} | ||
}} | }} | ||
'''Bollviva''' är en [[ört]] i | '''Bollviva''' är en [[ört]] i [[vivesläktet]] i familjen [[viveväxter]]. | ||
[[Bladen]] är lansettformade och bladkanterna är fint tandade. Därför har den fått [[artepitetet]] ''denticulata'' som betyder "tandad". Bladen sitter i täta rosetter och ur rosetten kommer en kraftig stjälk som blir mellan 10 och 40 centimeter hög. Överst på denna sitter [[blommorna]] i en tät, bollformad samling. | [[Bladen]] är lansettformade och bladkanterna är fint tandade. Därför har den fått [[artepitetet]] ''denticulata'' som betyder "tandad". Bladen sitter i täta rosetter och ur rosetten kommer en kraftig stjälk som blir mellan 10 och 40 centimeter hög. Överst på denna sitter [[blommorna]] i en tät, bollformad samling. Svalget är alltid gult. Det finns många [[namnsorter]] och bland dem varierar blomfärgen i olika rosa, röda, lila och vita nyanser. | ||
Det ursprungliga utbredningsområdet är i [[Asien]], bland annat från trakterna kring [[Himalaya]]. Därför är den frosthärdig och har blivit populär som trädgårdsväxt. | |||
Bollvivan trivs bäst i halvskugga och fuktig, sur (det vill säga kalkfattig) jord. | Bollvivan trivs bäst i halvskugga och fuktig, sur (det vill säga kalkfattig) jord. | ||
Rad 25: | Rad 26: | ||
== Referenser == | == Referenser == | ||
* {{ | <small> | ||
* {{Bokref/Botanica}} | |||
* {{POWO|2021-08-30}} | |||
| | |||
}} | |||
* {{SKUD|16362|bollviva}} | * {{SKUD|16362|bollviva}} | ||
</small> | |||
[[Kategori:Primula|denticulata]] | [[Kategori:Primula|denticulata]] | ||
[[Kategori:Växter i Asien]] | [[Kategori:Växtarter]] | ||
[[Kategori:Växter i västra Asien]] | |||
[[Kategori:Växter i Afghanistan]] | |||
[[Kategori:Växter i Kina]] | |||
[[Kategori:Växter i södra centrala Kina]] | |||
[[Kategori:Växter i Tibet]] | |||
[[Kategori:Växter på indiska subkontinenten]] | |||
[[Kategori:Växter i Assam]] | |||
[[Kategori:Växter i östra Himalaya]] | |||
[[Kategori:Växter i Nepal]] | |||
[[Kategori:Växter i Pakistan]] | |||
[[Kategori:Växter i västra Himalaya]] | |||
[[Kategori:Växter i Indokina]] | |||
[[Kategori:Växter i Myanmar]] |
Nuvarande version från 24 juni 2022 kl. 18.39
Primula denticulata Sm. Bollviva | |
Släkte | Primula |
Familj | Primulaceae |
Ordning | Ericales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Bollviva är en ört i vivesläktet i familjen viveväxter.
Bladen är lansettformade och bladkanterna är fint tandade. Därför har den fått artepitetet denticulata som betyder "tandad". Bladen sitter i täta rosetter och ur rosetten kommer en kraftig stjälk som blir mellan 10 och 40 centimeter hög. Överst på denna sitter blommorna i en tät, bollformad samling. Svalget är alltid gult. Det finns många namnsorter och bland dem varierar blomfärgen i olika rosa, röda, lila och vita nyanser.
Det ursprungliga utbredningsområdet är i Asien, bland annat från trakterna kring Himalaya. Därför är den frosthärdig och har blivit populär som trädgårdsväxt. Bollvivan trivs bäst i halvskugga och fuktig, sur (det vill säga kalkfattig) jord.
Referenser
- Burnie Geoff: Botanica: illustrerat botaniskt lexikon med över 10000 trädgårdsväxter inklusive odlingsråd, Könemann, Köln 2000 (swe). ISBN 3-8290-4718-5 (inb.). Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2021-08-30.
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - bollviva - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9