Stratiotes aloides

Stratiotes aloides L. 1753 Vattenaloe
Släkte	Stratiotes
Familj	Hydrocharitaceae
Ordning	Alismatales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Vattenaloe är en vattenväxt i vattenaloesläktet i familjen dybladsväxter. Dess läge i vattnet är ett mellanting mellan nedsänkt och flytande. Den har inga flytblad utan en tät, mångbladig rosett av aloe-lika blad, det vill säga med jämnbred bladskiva som är taggsågad i kanten. Med denna täta rosett flyter växten med ett djupt läge så att bara bladspetsarna når över vattenytan. Ett knippe tjocka trådrötter från rosettens bas hänger ner mot botten där de fäster sig löst i slammet. Stammen är mycket kort. Efter blomningen sänker sig hela rosetten till bottnen.

Blommor

Växtens blomning är mycket vacker genom de stora, rent vita kronbladen mot det mörka vattnet. Blommorna luktar dock vidrigt, som as, vilket lockar flugor och kanske också vissa fjärilar. Vattenaloen har han- och honblommor på skilda plantor, en så kallad tvåbyggare. I Norden finns nästan enbart honplantor, hanplantor är väldigt sällsynta.

Honblomman sitter ensam på ett robust, tillplattat, småtaggigt blomskaft. Nedanför blomman finns två motsatta förblad. Innanför kronbladen finns en mängd orangegula uddar. Det är staminodier eller sterila ståndare vilket är ståndare som slutar med en vit spets istället för knapp. Innanför dessa sitter märkena som sitter i tre grupper med fyra trådlika märken i varje grupp. Efter blomningen böjer sig blomskaftet ut ur rosetten och fruktanlaget bryter sig vinkelrätt åt sidan ut mellan förbladen så att det hamnar under vattenytan och pekar mot bottnen.

Förökning

I Norden där hanplantor i stort sett saknas så mognar inte fruktanlaget till någon frukt. Istället förökar sig vattenaloen vegetativt. Ut ur de nedre bladvinklarna skjuter korta revor med en stor bladrik knopp i spetsen. Sådana knoppar utvecklar sig redan före hösten till små plantor som övervintrar i bottendyn. På våren flyter de upp och fortsätter växa, skilda från moderväxten eftersom revan har förmultnat. Som tidigare nämnts sjunker även moderplantan till botten efter blomningen. Dess innersta blad lever kvar över vintern för att nästa vår fortsätta att utveckla sig.

Utbredning och habitat

Vattenaloens utbredningsområde är i Europa, Sibirien, Centralasien, Kaukasus och västra Asien. I Sverige är den ganska sällsynt. Dess habitat är i grunda, näringsrika och stillastående vatten, till exempel sjöar och dammar.

• 

  Planta

• 

  Illustration

Synonymer

dyborre

Stratiotes aculeatus Stokes 1812

Stratiotes aquaticus Pall. 1776

Stratiotes ensiformis Gilib. 1782

Stratiotes generalis E.H.L.Krause 1905

Referenser

• Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris. 
• Lindman, Carl Axel Magnus: Bilder ur Nordens flora, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917-1926 (swe). Libris. 
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-06-26.
• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-06-26].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vattenaloe - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9

Översättningar • Engelska: water soldier