Panicum glabripes
| Panicum glabripes Döll 1877 | |
| Släkte | Panicum |
| Undertribus | Panicinae |
| Tribus | Paniceae |
| Underfamilj | Panicoideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Panicum glabripes är en art i hirssläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i nordöstra Argentina, norra Brasilien, södra Brasilien, sydöstra Brasilien, västra centrala Brasilien och Uruguay.
Panicum glabripes utvecklar korta rhizomer, är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen är basala och blir från 4 till 5 millimeter breda samt 25 till 45 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 70 till 130 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.
Synonymer
- Panicum glabripes ssp. subjunceum (Ekman) Roseng., B.R.Arrill. & Izag. 1970
- Panicum junceum var. strictum Döll 1877
- Panicum subjunceum Ekman 1911
Systematik
Det vetenskapliga namnet glabripes fick arten av Johannes Christoph Döll i publikationen Flora Brasiliensis Vol. 2 när den gavs ut 1877.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-29].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-29.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2024-07-29].
- Martius Karl Friedrich Philipp von, Eschweiler Franz Gerhard, Nees von Esenbeck C. G.: Flora Brasiliensis, seu, Enumeratio plantarum in Brasilia: tam sua sponte quam accedente cultura provenientium, quas in itinere auspiciis Maximiliani Josephi I. Bavariae Regis annis 1817-1820 peracto collegit, partim descripsit; alias a Maximiliano Seren. Principe Widensi, sellovio aliisque advectas addidit, communibus amicorum propriisque studiis secundum methodum naturalem dispositas et illustratas, Sumptibus J.G. Cottae, Stuttgartiae et Tubingae 1840-1906 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.454. Libris.
