Kaktusväxternas etnobotanik

Från Plantae
Hoppa till: navigering, sök

Kaktusväxternas etnobotanik är den historiska kunskapen om hur arter i familjen kaktusväxter har använts som mat, redskap, medicin och annat genom tiderna. Oftast är det lokalbefolkningen och de etniska grupperna som använt kaktusar genom åren.

Det råder en hel del osäkerhet om exakt när människa började använda kaktusar som föda eller till redskap, men det finns mer eller mindre bevis för att det skedde för mer än 10 000 år sedan.[not 1]

Kaktusar som föda

Nästan alla frukter som är köttiga är även ätliga, inte bara de mest kända av dem, såsom fikonkaktus och röd pitahaya. Frukten äts ofta av de som bor längs torra områden i den nya världen, särskilt urinvånarna. Ett stort antal kaktusar utgör åtminstone en del av den dagliga kosten hos många mexikaner. Den spanska termen för frukter från pelarformade kaktusar är pitahaya och betyder frukt med fjäll, vilket vanligtvis är frukten från vissa arter av från orgelkaktussläktet.

Blåbärskaktusen är en annan stor pelarformad kaktus som har ätbara frukter. Lokalt i Mexiko kallas den för garambullo och har lila frukter som är stora som vindruvor. Inte många kaktusar får flera blommor i samma areol, men blåbärskaktusen tillhör undantaget, vilket innebär att det finns fler än en frukt per areol att skörda hos dem. Hos lokalbefolkningen äts denna frukt både som färsk och torkad likt russin. Den smakar likt tranbär, men är inte lika syrlig.[not 2]

Nordamerika

Centralamerika

Sydamerika

Fotnoter

  1. ^ E.F.Anderson sid 43
  2. ^ E.F.Anderson sid 55

Referenser