Glyceria grandis

Glyceria grandis S.Watson 1890 Kvarngröe
Släkte	Glyceria
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Kvarngröe är en art i mannagrässläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är en flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 6 till 15 millimeter breda samt 30 till 90 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 90 till 160 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en luftig och spröd konstruktion som ger blommorna maximal exponering för vinden.

Kvarngröe har sitt naturliga utbredningsområde i Alaska, Alberta, Arizona, British Columbia, Kalifornien, Colorado, Connecticut, Delaware, Idaho, Illinois, Indiana, Iowa, Maine, Manitoba, Maryland, Michigan, Minnesota, Mississippi, Montana, Nebraska, Nevada, New Brunswick, New Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, Newfoundland, North Carolina, North Dakota, Nova Scotia, Ohio, Ontario, Oregon, Pennsylvania, på Prince Edward Island, i Quebec, Rhode Island, Saskatchewan, South Dakota, Tennessee, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West Virginia, Wisconsin, Wyoming och Yukon. Arten växer i fuktiga gräsmarker, vid strandkanter, floder och kärr, ofta i öppna eller lätt skuggade lägen, och förekommer från lågland upp till omkring 2500 meters höjd över havet.

Synonymer

Glyceria arundinacea ssp. grandis (S.Watson) Tzvelev 1971

Glyceria maxima ssp. grandis (S.Watson) Hultén 1942

Panicularia grandis (S.Watson) Nash 1913

Glyceria americana (Torr.) Pammel 1905

Glyceria flavescens M.E.Jones 1910

Glyceria hulteniana Á.Löve 1954

Panicularia americana (Torr.) MacMill. 1892

Etymologi

Det vetenskapliga namnet grandis fick arten av Sereno Watson i publikationen Manual of the botany of the northern United States när den gavs ut 1890. Namnet grandis kommer från latinets grandis, som betyder ”stor” eller ”väldig”, och syftar på artens kraftiga och resliga växtsätt jämfört med närstående arter.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-01-31].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-01-31.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-01-31].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• |efternamn=Gray

|förnamn=Asa |titel=Manual of the botany of the northern United States : including the district east of the Mississippi and north of North Carolina and Tennessee, 6th ed., rev. and extended westward to the 100th meridian. |utgåva=6. ed. |år=1890 |utgivningsort=New York |språk=eng |url= |libris=465027 }}

• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.