Eragrostis pilosa

Eragrostis pilosa (L.) P.Beauv. 1812 Hårigt kärleksgräs
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Hårigt kärleksgräs är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 4 millimeter breda samt 2 till 20 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 8 till 70 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en typisk blomställning hos många gräs som signalerar både anpassning och skönhet i funktion.

Hårigt kärleksgräs har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Albanien, Algeriet, Altaj, Amur, på Andamanerna, i Angola, Assam, Österrike, Bangladesh, Vitryssland, Benin, på Borneo, i Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Burjatien, Kambodja, Kamerun, Kapprovinserna, Zambezi, Centralafrikanska republiken, centraleuropeiska Ryssland, Tchad, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Tjita, Kongo-Brazzaville, på Korsika, i Tjeckien och Slovakien, Demokratiska republiken Kongo, på östra Egeiska öarna, i östeuropeiska Ryssland, östra Himalaya, Egypten, Ekvatorialguinea, Eritrea, Eswatini, Etiopien, Frankrike, Fristatsprovinsen, Gambia, Tyskland, Ghana, Grekland, Guinea, Guinea-Bissau, länder vid Persiska viken, Hainan, Ungern, Indien, Inre Mongoliet, Iran, Irak, Irkutsk, Italien, Elfenbenskusten, Japan, på Java, i Kazakstan, Kenya, Chabarovsk, Kirgizistan, Korea, Krasnojarsk, på Krim, i KwaZulu-Natal, Laos, Libanon och Syrien, på Små Sundaöarna, i Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, på Malackahalvön, i Mali, Manchuriet, Mauretanien, Mauritius, Mongoliet, Marocko, Moçambique, Myanmar, Namibia, på Ryukyuöarna, i Nepal, på Nya Guinea, i Niger, Nigeria, norra Kaukasus, Norra provinserna, på Balkan, i Oman, Pakistan, Palestina, Filippinerna, Portugal, Primorje, Rumänien, på Réunion, Sachalin, Sardinien, i Saudiarabien, Senegal, Seychellerna, på Sicilien, i Sierra Leone, Sinai, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sri Lanka, Sudan, på Sulawesi, Sumatra, i Schweiz, Tadzjikistan, Taiwan, Tanzania, Tibet, Togo, Transkaukasus, Turkmenistan, Tuva, Uganda, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam, västra Himalaya, västra Sibirien, Sacha, Yemen, Zambia och Zimbabwe. Arten växer i mycket olika gräsmarker och torra, öppna landskap, ofta på soliga, väldränerade jordar, från havsnivå upp till omkring 2000 meters höjd över havet.

Synonymer

Poa pilosa L. 1753

Catabrosa verticillata (Cav.) P.Beauv. 1812

Eragrostis afghanica Gand. 1920

Eragrostis bagdadensis Boiss. 1884

Eragrostis baguirmiensis A.Chev. 1949

Eragrostis bicolor Boiss. 1884

Eragrostis bithynica Griseb. 1846, nom. nud.

Eragrostis collocarpa K.Schum. 1895

Eragrostis filiformis Link 1827

Eragrostis gracilis Schrad. 1838

Eragrostis gracilis Velen. 1922, nom. illeg.

Eragrostis gracillima Hack. 1901

Eragrostis indica (J.Koenig ex Rottler) Willd. ex Steud. 1854

Eragrostis jeholensis Honda 1935

Eragrostis linkii (Kunth) Steud. 1840

Eragrostis longipes Keng 1941

Eragrostis multispicula Kitag. 1964

Eragrostis petersii Trin. 1836

Eragrostis pilosa ssp. neglecta H.Scholz 1988

Eragrostis pilosa ssp. subspontanea H.Scholz 1988

Eragrostis punctata (L.f.) Link ex Steud. 1840

Eragrostis senegalensis (Desv.) A.Chev. 1934, nom. illeg.

Eragrostis tenuiflora Rupr. ex Steud. 1854

Eragrostis verticillata (Cav.) P.Beauv. 1812

Poa bohemica J.C.Mayer ex Mert. & W.D.J.Koch 1823

Poa chilensis Steud. 1841

Poa delicatior Steud. 1854

Poa eragrostis Walter 1788, nom. illeg.

Poa indica J.Koenig ex Rottler 1803

Poa linkii Kunth 1829

Poa mexicana Link 1821, nom. illeg.

Poa plumosa Schrad. 1838

Poa poiretii Roem. & Schult. 1817

Poa punctata L.f. 1782

Poa senegalensis Desv. 1831

Poa tenella Pall. 1776

Poa tenuiflora Steud. 1854

Poa verticillata Cav. 1791

Etymologi

Det vetenskapliga namnet pilosa fick arten av Ambroise Marie François Joseph Palisot de Beauvois i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753. Namnet pilosa kommer från latinets pilosus, som betyder ”hårig” eller ”täckt av mjuka hår”, och syftar på artens ofta ludna eller borstiga blad och ax.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-12-17].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-12-17.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-12-17].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). DOI:10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Palisot de Beauvois, Ambroise-Marie-François-Joseph: Essai d'une nouvelle agrostographie, ou, Nouveaux genres des graminées : avec figures représentant les caractères de tous les genres, Chez l'auteur, Paris 1812 (fra). DOI:10.5962/bhl.title.474. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.