Eragrostis pectinacea

Eragrostis pectinacea (Michx.) Nees 1841
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Eragrostis pectinacea är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 3 millimeter breda samt 5 till 18 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 15 till 40 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.

Eragrostis pectinacea har sitt naturliga utbredningsområde i Alabama, Arizona, Arkansas, Bahamas, Bolivia, norra Brasilien, sydöstra Brasilien, västra centrala Brasilien, British Columbia, Kalifornien, Colombia, Colorado, Connecticut, Costa Rica, Kuba, Delaware, District of Columbia, Ecuador, El Salvador, Florida, Georgia, Guatemala, Honduras, Idaho, Illinois, Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, på Leewardöarna, i Louisiana, Maine, Maryland, centrala Mexiko, vid Mexikanska golfen, i nordöstra Mexiko, nordvästra Mexiko, sydöstra Mexiko, sydvästra Mexiko, Michigan, Minnesota, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New Brunswick, New Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, Nicaragua, North Carolina, North Dakota, Nova Scotia, Ohio, Oklahoma, Ontario, Oregon, Panama, Pennsylvania, Peru, Puerto Rico, Quebec, Rhode Island, South Carolina, South Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Venezuela, Vermont, Virginia, Washington, West Virginia, Wisconsin och Wyoming. Arten växer i gräsmarker, på öppna slätter och sandiga till steniga marker, ofta på soliga platser med växlande nederbörd, från havsnivå upp till omkring 2000 meters höjd över havet.

Synonymer

Poa pectinacea Michx. 1803

Eragrostis brizoides Schult. 1824

Eragrostis caroliniana (Biehler) Scribn. 1894

Eragrostis cognata Steud. 1854

Eragrostis diffusa Buckley 1862

Eragrostis nuttalliana Steud. 1840

Eragrostis pectinacea ssp. felzinesii (Portal) H.Scholz 2008

Eragrostis pensylvanica Scheele 1844

Eragrostis pilosa ssp. felzinesii Portal 2002

Eragrostis purshii Schrad. ex A.Gray 1856

Eragrostis unionis Steud. 1854

Poa caroliniana Biehler 1807

Poa diandra Schrad. 1838

Poa eragrostis Elliott 1816, nom. illeg.

Poa nuttallii Kunth 1829, nom. illeg.

Poa tenella Nutt. 1818

Etymologi

Det vetenskapliga namnet pectinacea fick arten av André Michaux i publikationen Flora Boreali-Americana Vol. 1 när den gavs ut 1803. Namnet pectinacea kommer från det latinska ordet pecten som betyder ”kam” och suffixet -acea som betyder ”liknande” eller ”som”, och syftar på artens kamliknande axstruktur.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-12-14].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-12-14.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-12-14].
• Michaux, André; Plée Auguste, Redouté Pierre Joseph: Flora Boreali-Americana, sistens caracteres plantarum quas in America septentrionali collegit et detexit Andreas Michaux ... Tabulis æneis 51 ornata., Typis Caroli Crapelet. Parisiis et Argentorati, apud fratres Levrault. 1803 (lat). DOI:10.5962/bhl.title.5088. Libris. 
• Nees von Esenbeck, Christian Gottfried Daniel: Florae Africae Australioris illustrationes monographicae, H. Prausnitz, Glogau 1841 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.7585. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.