Eragrostis minor

Eragrostis minor Host 1827 Kärleksgräs
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Kärleksgräs är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är tuvbildande, ettåriga ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 5 millimeter breda samt 3 till 12 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 6 till 60 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.

Kärleksgräs har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Albanien, Algeriet, Altaj, Österrike, på Azorerna, i Bangladesh, Vitryssland, Bulgarien, Burundi, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Tjita, på Korsika, i Tjeckien och Slovakien, Djibouti, på östra Egeiska öarna, i östeuropeiska Ryssland, östra Himalaya, Egypten, Eritrea, Etiopien, Frankrike, Grekland, länder vid Persiska viken, Ungern, Indien, Inre Mongoliet, Iran, Irak, Italien, Japan, på Java, i Kazakstan, Kenya, Kirgizistan, Korea, på Krim, i Kuwait, Libanon och Syrien, på Små Sundaöarna, i Madagaskar, på Madeira, i Manchuriet, Mauretanien, Mongoliet, Myanmar, Nepal, på Nya Guinea, i norra Kaukasus, på Balkan, i Oman, Pakistan, Palestina, Portugal, Qinghai, Rumänien, på Sardinien, i Saudiarabien, Senegal, på Sicilien, i Sinai, på Sokotra, i Somalia, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sri Lanka, Sudan, Schweiz, Tadzjikistan, Taiwan, Tanzania, Tibet, Transkaukasus, Turkmenistan, Tuva, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam, västra Himalaya, Xinjiang och Yemen. Arten växer på fält och gräsmarker, ofta på torra och solbelysta platser, från havsnivå till omkring 2500 meters höjd över havet.

Synonymer

Eragrostis cilianensis ssp. pooides (Husn.) Maire 1953

Eragrostis megastachya ssp. pooides Husn. 1898

Eragrostis poiformis Link 1827

Eragrostis pooides P.Beauv. 1812

Eragrostis vulgaris Coss. & Germ. 1845

Eragrostis vulgaris ssp. minor (Host) Rouy 1913, not validly publ.

Eragrostis vulgaris ssp. pooides (Husn.) Douin 1933, not validly publ.

Poa eragrostis L. 1753

Eragrostis beguinotii Belosersky 1915

Eragrostis borysthenica (Schmalh.) Klokov 1950

Eragrostis brizoides Costa 1877, nom. illeg.

Eragrostis minor ssp. angusta H.Scholz & Raus 2006

Eragrostis minor ssp. mimica H.Scholz 2010

Eragrostis minor ssp. roborovskii (Tzvelev) H.Scholz 2010

Eragrostis pappiana (Chiov.) Chiov. 1907

Eragrostis pooides ssp. brizoides K.Richt. 1890

Eragrostis suaveolens A.K.Becker ex Claus 1851

Eragrostis suaveolens ssp. borysthenica (Schmalh.) Tzvelev 1974

Eragrostis willdenoviana Nees ex Hook. & Arn. 1838

Poa canariensis Willd. ex Spreng. 1824

Etymologi

Det vetenskapliga namnet minor kommer från latinets minor som betyder ”mindre” och syftar på artens små blad och ax. Artnamnet gavs av Nicolaus Thomas Host i publikationen Flora Austriaca Vol. 1 1827. Eragrostis minor är typart för hela släktet Eragrostis, vilket betyder att den fungerar som referensart eller standardexempel för släktets egenskaper och namn. Typarten är den art som definierar släktets karaktär och används som jämförelse när andra arter ska placeras inom samma släkte.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-24].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-24.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-24].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Host, Nicolaus Thomas: Flora Austriaca. Enchiridion ad excursiones botanicas., Alb. Ant. Patzowsky, Viennæ 1827 (lat). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.